Jag som hade ett så bra inlägg att dela med mig av!

Det har varit en hektisk dag på jobbet, med ständigt något att göra och till och med lunchen sprang förbi mig utan att jag hann ta den.
Hoppsan, där lät det visst som om jag ger mig ut på jakt när jag har min lunch, och jag menade ju inte riktigt att jag äter min lunch levande som en annan tiger.
Jag menade att tiden gick så fort att jag inte han märka att det var lunchdags förrän det var försent.

Men det har varit en rolig dag fylld av skratt och glada tillrop, och på vägen hem satt jag och författade ett riktigt bra inlägg som jag ville dela med mig av till er.
Men glad i hågen gick jag först och handlade och njöt av att kunna strosa runt i mataffären utan ungar eftersom samboskapet antog sig den stora uppgiften att hämta dem.

Väl hemma är det första som möter mig två glada tjejer, vilka jag varmt omfamnar och går vidare till köket.
Där hittar jag mina tarotkort i en skrynklig hög på köksbordet.
Modet och humöret sjunker med ens.
Jag är rädd om mina kort och självklart fäst vid dem också och vill gärna inte att de går sönder.
Även om jag inte skriver om mina läggningar här på bloggen längre, så är jag fortfarande dagligen aktiv med korten.
Men nu har alltså Bubban fått tag i mina kort - därav det skrynkliga utförandet.
Och det fattas två kort och då Bubban inte är av den talföra modellen riktigt än så kan jag inte fråga var i all världen hon har stoppat dem.
Så tarotleken är nu obrukbar och jag lite modstulen.