Fina, finaste!

Michelle (9år) glömde sin telefon hemma när hon åkte till skolan imorse.

Jag passade på att ögna igenom den lite snabbt, det är svårt att ha koll vad som sägs till vem nuförtiden och jag har förstått att jargongen inte alltid är så vänlig bland vännerna.

Jag är glad att jag nosade igenom den, det jag hittade fick mig att häpna en aning.

Michelles vän M hade skrivit ett sms och frågat "vad tycker du om N"?

Michelle hade svarat "varför frågar du så"?

M var ute efter att tala illa om kompis N och väldigt effektivt motade Michelle "Olle  i grind", så att säga.

Hon hakade inte på och pratade illa.

Jag blev mäkta stolt och ett minne hoppade upp till ytan.

För ungefär ett år sedan frågade Michelle mig "mamma tycker du om mig"?

Min spontana reaktion var att jag ville ta henne i min famn och säga hur mycket jag älskar henne och vilken dumsnut hon är som ens frågar!

Men jag gjorde inte det. Plötsligt ville jag veta grunden till frågan. Rimligt sett borde hon ju VETA att jag älskar henne, men kanske har hon inte uppfattat mina handlingar som kärlek?

Så istället frågade jag "varför frågar du det hjärtat"?

Kan detta ögonblick ha lagt ett frö av detta diplomatiska uppförande hon visade i smset?

Jag hoppas det. Då har jag i alla fall gjort något rätt på vägen.

Fortsätt så, finaste Michelle <3

Få människor är både vackra OCH godhjärtade. Jag hoppas innerligt att du blir en av dessa <3

Älskade tös

På skoj tar du min poncho på, för att den är min och du tycker nog att jag är fin i den.

Jag tar fram mobilkameran och van som du är vid att jag tar bilder av dig så poserar du glatt.

Denna gången tar jag ovanligt många bilder, för OJ så VACKER du är!

Bara sådär, lite på skoj.

Hänförande vacker.

Vi får vara rädda om dig <3

Så lika, men ändå inte

Nu har Liam (10år) fått så långt hår att det faktiskt går att sätta upp det.

Jag brukar inte truga om att sätta upp det eftersom han tycker att han ser ut som Michelle (9år) då :-)

Men idag när vi badat på badhuset satte Samboskapet upp håret på sonen och matchade på så vis sig själv ;-)

Jag tycker att han är fin med svans, valet att ha långt hår är ju faktiskt hans eget :-)

Men han känner sig fånig och hävdar att han ser ut som Michelle ändå.

Nu passade jag på att ta en bild av de båda, nu när han ännu har håret kvar - snart klipps det av....

Och visst är de lika... Men ändå så otroligt olika... Så fina på sitt eget vis <3

Men....jaha?

Jag planerade en god middag med kotletter och kroketter och glömde helt bort att Samboskapet skulle på julbord.

Ah well, tänkte jag, svirade ihop maten i alla fall, dock inte enligt den ursprungliga planen.

Fullt upptagen med att mata Milton (11månader) och skära kött till Bubban (4år) missar jag helt vad Michelle (9år) pysslar med tvärsöver bordet.

Jag hör lösa ord som "trafikolycka", "nästan död", "måste opereras" och då jag hör "ge mig skalpellen" höjer jag blicken för att se vad i all sin dar hon pratar om.

Då ser jag att hon är i full färd att operera sin KOTLETT, den stackars skadade grisen, för att rädda hans liv.

Jag ger ett halvhjärtat förmaningstal om att man "minsann inte leker med maten" och att "det under inga omständigheter är okej att äta så" och sedan låter jag fantasin flöda hos min lilla "veterinär".

Man får göra det. Ibland, när ingen ser ;-)

Grattis Michelle!

Hipp hipp HURRA för Michelle som blir 9 år idag!!! :-)

Vi tassade upp i ottan och gjorde räkmacka, chokladmjölk, tände ljus och smög in och sjöng för Michelle :-)

Den där räkmackan frestade Milton (11 månader) som med liv och lust slängde sig över den och roffade åt sig en handfull räkor som han sedan satt och festade på.

Så nu luktar vi alla mer eller mindre räkor och sängkläderna har också en suspekt doft ;-)

Men nöjd blev hon i alla fall, fina Michelle, för sina få, väl utvalda presenter :-)

Åh, mina arma nerver

12.20 får jag ett meddelande om att Samboskapet vill att jag ska kontakta honom OMGÅENDE då någon av mina flickor slagit sig illa på dagis/fritids.

VEM?!

Tankarna far snabbt genom mitt huvud - om det är Bubban (3år) - har hon slagit ut en tand?

Om det är Michelle (7år) - har hon brutit armen? Slagit sig så att hon blöder kraftigt?

Pulsen går upp i slag som inte är normala och stressen och oron slår klorna i mig och målar upp de värsta bilder man kan tänka sig.

Jag är minst en timme hemifrån och önskar mig hemåt snabbare än en anka bajsar.

Så får jag pratat med fritids och får veta att det gäller Michelle som slagit huvudet illa i en dörrkarm och nu har en bula stor som saturnus i pannan, det är bäst jag kommer.

Givetvis slänger jag mig på tåget hem och förbannar ännu en gång att jag måste jobba och vara så långt borta från mitt barn när hon behöver mig.

Blir något förvånad när jag anländer till fritids och hittar mitt rara flickebarn på golvet i full färd att bygga lego med storebror.

Pigg som en mört är hon också när hon glatt hoppar fram till mig och visar skadan i pannan - ett rött streck.

Hon har ingen som helst lust att gå hem så tidigt och ber mig åka tillbaka till jobbet och komma tillbaka när jag ska.

Jaha?

Stressade jag upp mig till tusen för det här?!

Jag lockar hem det skadade barnet med glass och njuter av den extra stunden vi får tillsammans :-)

Mammas hjälpreda :-)

Idag hade jag Michelle (7,5år) som en flitig hjälpreda i köket när jag fyllde diskmaskinen och gjorde iordning smeten till pannkakorna :-)

Då jag påminde henne om att vispa försiktigt i smeten så att det inte skvimpade ut, svarade hon:

-" det är lugnt mamma, jag har gjort det här förr"!

Härliga unge :-)

Välkommen hem!

Äntligen är Michelle (7,5år) hemma igen efter att ha varit med farmor och farfar på Öland i fyra dagar :-)

Nu är hemmet fullt av ljud igen och alla kan sova gott :-)

För saknad har hon varit, det lilla loppebettet - både av stora och små!

Och en och annan tår av hemlängtan hade hon minsann fällt och det värmer ju faktiskt mammahjärtat att höra att man varit saknad :-)

Skolavslutning

Åh, härliga sommarlov!

Idag var det äntligen skolavslutning i kyrkan och i år hade de kortat ned pratet i kyrkan ganska rejält, vilket var perfekt för små rastlösa ben :-)

Efteråt sprang jag som en jojo mellan Liams (9år) och Michelles (7år) klassrum och fikade och tackade fröknar och i ärlighetens namn var det skönt att ha något att skylla på för att komma ifrån ;-)

- Ursäkta, jag måste in till Liam nu, jag är ensam med barnen idag och måste tyvärr dela på mig.....

På så vis fick jag ur godbitarna ur avslutningen :-)

Det var så skönt sedan att kunna lunka hemåt genom parken och titta på änder och fiskar och bara umgås i solen :-)

Ett par veckor till, sedan är det SEMESTER!

Stackarn......

Nä, det blir minsann inget jobb idag inte!

Michelle (7år) har troligtvis urinvägsinfektion så det blir besök till farbror doktorn istället :-(

Äntligen uteväder :-)

Igår kom Liam (9år) hem med en burk med grodägg i och givetvis ville Michelle (7år) också ha grodägg, så idag packades en lätt picknick och vi begav oss ned till dammen för att se vad vi kunde hitta :-)
Det är verkligen underbart att se ungarnas fascination över naturen och det känns som om jag ska passa på att göra sådant här med ungarna nu.
Snart hoppar de helt enkelt upp på sina cyklar och drar iväg och gör sådana här saker själv.....
Så jag njuter i fulla drag medan jag ännu får vara med :-)

Vi hade supermysigt alla fyra men tyvärr slutade vår picknick ganska tvärt eftersom lilla Bubban (2,5år) snubblade ner i dammen så att hon blev blöt upp på låren :-(
Tur att det var nära hem!

Det är så svårt att säga nej :-)

Michelle (7år) har kommit på att mamma blir lite sådär extra glad av en blomma eller två och på vägen hem idag ville hon försäkra sig om att jag fortsatte stråla ikapp med solen och plockade ett HAV av blommor :-)
Det vart på TOK för många, men hon såg så lycklig ut när hon räckte över sin stora bukett att jag inte hade hjärta att påpeka att hon tagit på tok för många :-)

När katten är borta.....

Michelle (7år) var ingalunda på bättre humör då jag hämtade henne på fritids.
Glatt kom hon och mötte mig i dörren när jag hämtade men då jag bad henne bära sin väska själv rann tydligen bägaren över och hon vart arg som ett bi.
Då jag inte gav respons på hennes ilska satte hon sig helt enkelt på marken och vägrade röra sig ur fläcken.
Och jag vägrade stanna.
Efter en stund kom hon springandes efter, med handen full av vårblommor som hon försynt räckte över till mig.
Planerna jag hade på att ge henne kvällsmat och sedan förpassa henne i säng smulades snabbt till grus vid denna rara gest :-)

Samboskapet är inte hemma och då passar jag på att slarva lite med maten och gjorde endast korv med bröd till middag :-)
Och glass till efterrätt.
Ett och annat barn kommer nog sova i min säng också ;-)

Brr, det är KALLT!

Men det hindrar inte mig och ungarna, utefolk som vi är.
Ok, Liam (8år) får man mer eller mindre DRA ut, men väl ute så tycker han jättemycket om det.
Och naturen ÄR den bästa lekplatsen, det finns inget som får fantasin att flöda som lite grenar, mossa och stenar :-)
Det enda väder jag inte vill ut och leka i är regn. Regn är bara för joppit.
Och mycket blåst.

Men, som sagt, kallt var det och nu sitter vi här alla fyra med frostbitna kinder och en kopp varm choklad :-)
Det är söndagsmys det :-)

Finns inte fel väder, bara fel kläder!

Klart vi begav oss ut och lekte i snön!
Som ni kanske märkt är jag väldigt glad för att bara ute med barnen, det enda väder jag inte vill vara ute i är när det både regnar och blåser.
Upp i pulkabacken styrdes kosan idag, ryggsäcken fylldes med pepparkakor och varm choklad som fikades vid dammen :-)
Nu står tvätt och städning på schemat och ungarna vill nog se en film :-)

Begravning

Idag upptäckte Michelle (6år) att nattfjärilarna hon fångade för någon vecka sedan (och sedan glömt bort) dött i den omsorgsfullt ordnade plastlådan.
Utrustad med spade begav vi oss så till närmsta rabatt för att hålla begravning för de arma satarna.
Vi fick ju inte gå för långt för det var ju HU så mörkt ute!
Ner grävdes nattfjärilarna med sin plastlåda och fick därmed en begravning värdig en egyptisk farao.
Sedan skulle det hållas tyst minut, som förvisso bara blev tio sekunder, men vad gör väl det? Vi höll ju tyst i alla fall.
Sedan skulle ett tjockt lager med jord på så att de inte skulle frysa när snön kom.....

Döden är svår för barnen att greppa, därför blev jag extra rörd av hennes omtanke till de bortglömda fjärilarna. Och stolt :-)

Efter själva ceremonin var hon glad som en solstråle i maj igen, man ska ju inte gråta över spilld mjölk ;-)

Å DÄR gick luften ur mig!

En trött, trotsig 2-åring är inget man längtar efter när man haft en pressad dag på jobbet och sovit alldeles för få timmar på natten.
Hon skulle allt hon inte fick och det hon fick skulle hon då rakt INTE.
Bubban skrek i högan sky, jag kom på mig själv med att göra detsamma i ett tafatt försök att nå fram till det arga barnet men gav upp och höll sedan klaffen.
Efter lite pussande ock kramande gjorde Bubban det samma.
Efter maten var dock humöret på topp igen hos samtliga familjemedlemmar och då lite musik spelades fick flickorna på sig sina bästa prinsess-klänningar och dansade allt vad det fina tyget höll :-)
Nu myser vi alla fyra i sängen framför en film resten av kvällen :-)

Alltså, det här barnet....

Vart Michelle (6år) fått sitt varma blod ifrån, det begriper jag INTE!
Själv är jag en frusen stackare som slänger på mig vinterjackan så fort det blir kallare än tio grader.
Men Michelle, hon kastar obekymrat jackan på vagnen och traskar runt i bara tröjan när det är 3 plus ute och det ryker ur munnen......

Nytta med nöje

Michelle (6år) är i den åldern när det fortfarande är hysteriskt kul att göra läxor.
Dessutom är hon väldigt påhittig och kreativ och idag kom hon på den briljanta idén att jag skulle skapa en läxbok till henne och Liam (7år).
Den kreativa delen av mig hade vid detta laget smugit till sömns och somnat, men givetvis slängde jag ihop två läxböcker till barnen innehållande enklare mattetal.
Det hade ju varit sällsynt dumt att neka dem, tycker jag. Snart nog är läxa en PINA så varför inte lägga grund för att läxa är något kul?
När de små liven satt och knopade passade jag på att göra en tarotläggning som beställdes tidigare idag.
På så vis fick jag nu kvällen fri! :-)
Jättesmart!

Nu kör vi sista rycket!

Inte kan man vara på dåligt humör när en leende Bubban (2år) glatt slänger sig om halsen när man hämtar på dagis?!
Så det var med lätta steg jag och alla barnen stegade hem :-)

Sedan lästes läxa, och jag hoppas att Michelle (6år) läste rätt och inte hittade på en egen berättelse för jag hade vissa svårigheter att se vad det söta barnet läste där hon kurade ihop sig över boken :-)
Men det LÄT bra i alla fall!

En annan som för övrig också är tvär sur är Kicki-kanin. Det morrades friskt åt Liam (8år) så hon verkar ha en gås oplockad med honom.... Eller så är det dags att bli könsmogen, även om det känns lite tidigt.

Nu - dammsuga, slänga in en maskin tvätt, lägga ungar och sen lite välbehövlig vila!