onsdag 12 mars 2014

Ultraljudet

När lilla Milton, nu 2 månader gammal, var runt 2-3 veckor blev vi på det klara med att han hade mjölkproteinallergi.
För att konstatera detta blev vi skickade till Barnspecialisterna i Eslöv.
Väl där gjordes en rutingenomgång av honom och då upptäckte läkaren en litet, knappt hörbart blåsljud i hjärtat.


- Där är ett litet blåsljud på hjärtat, så det är egentligen frågan om vi behöver följa upp det... Men för säkerhets skull skickar jag en remiss till ultraljud så att vi får kolla det. Troligtvis inget att oroa sig för".

Remissen kom och vi fick till och med komma in tidigare då ett återbud inträffat. Vid gott mod åkte vi in och satt intresserar och tittade både på ultraljud och EKG, utan att ana att inom 20 minuter skulle vår värld bli skör och osäker.

Det som tydligt visades på ultraljudet av Miltons hjärta var en förträngning av stora kroppspulsådern så att blodet fick svårt att komma igenom. Till följd av detta var den ena hjärtmuskeln överansträngd och behövde hjälp snarast.

- Milton behöver en operation och detta kommer ske inom en månad.

OPERATION?! På min lilla, lilla bebis?!
Golvet svajade under mina fötter och tårarna började omedelbart att falla.
SKÄRA i den perfekta lilla kroppen?!
Det fanns inte på kartan...
Jag orkade inte lyssna, kunde inte ta in mer information.
INOM EN MÅNAD?! Det är ju snabba ryck, det måste ju vara akut?!
Inte visste vi då riktigt HUR snabba ryck det skulle bli....

Vi blev uppskickade till röntgen och redan där kände jag att jag föll och jag skrev genast ut en statusuppdatering på Facebook att Milton skulle opereras - i hopp om att någon skulle fånga upp mig i fallet mot den bottenlösa avgrunden jag var på väg emot.
Och jag är glad att jag gjorde det.
Alla möjliga bekanta och vänner sträckte ut sina armar för att fånga mig i fallet.
Jag valde ut två att klamra mig fast vid.
Den ena en före detta arbetskamrat vars dotter genomgått flertalet hjärtoperationer.
Den andre en gammal vän som jag inte träffat sedan tonåren.
Utan dem hade jag inte orkat mig igenom vad som komma skulle....

- Ni kommer att bli kontaktade av Elisabeth som är vår kontaktsjuksköterska. Hon ringer er imorgon och gör upp planen för hur det här ska gå till och ni får tid och datum för operation.

Elisabeth ringde. Men hade helt andra besked......



2 kommentarer:

  1. Men gumman! Vilken mardröm! Hur mår Milton nu?

    SvaraRadera
  2. Oj, vilken tuff start på livet för Milton, och för er!
    Hoppas Milton mår bra i dag. Stora varma kramar <3

    SvaraRadera

Vad roligt att du lämnar en kommentar! Tack :-)