Han blev utskriven från BIVA och vi kom ned till den vanliga dagvårdsavdelningen där återhämtningen kunde påbörjas.
Redan nu kunde man märka en stor förändring även om Milton fortfarande var ganska tagen.
Fortfarande kunde jag inte hålla honom i famnen och det kändes väldigt jobbigt.
Matsonden var kvar i näsan och syrgasen behövde han fortfarande och nu fick han även klisterlappar på magen och en dosa så att sköterskorna skulle kunna hålla ett öga på hans lilla hjärta och puls så att allt funkade som det skulle och inte smärtan rusade i höjden.
Vi fick ett eget rum men varannan timme kom sköterskorna och gav eventuell medicin och kollade saturationen (syresättningen i blodet)
Samboskapet fick lov att sova med oss på rummet denna natten också vilket var skönt även om det värsta redan nu kändes överstökat.
Men jösses, har läst ikapp dina inlägg de senaste dagarna och skickar massor av kramar!!!!!!
SvaraRadera