Stolt och varsamt bars den äckliga masken i den utsträckta lilla handen och lyckligt gick hon och berättade hela maskens livshistoria för mig hela vägen till dagis.
Masken skulle minsann få lite god frukost när den kom fram till dagis.
Lilla Bubban skulle allt se till att masken hade det så bra, så bra.
Synd bara att masken var död då hon fann den, men det hade jag inte hjärta att tala om för henne.
Inte ens de större syskonen hade hjärta att upplysa henne om att den var död, annars brukar de vara snabba att kallt berätta sanningen om diverse saker och för stunden krossa det lilla hjärtat.
Men idag lät vi henne hållas.
Just bara för att hon är så underbar :-)
Naw! Söt är hon också:)
SvaraRaderaKram på er!
En sådan underbar liten tös och en sådan fin berättelse. Fint att ni inte berättade den hårda sanningen åt henne.
SvaraRaderaGlömde hon bort masken sen?
Men så snällt - framförallt av syskonen - att bespara henne den hjärteknipande sanningen...
SvaraRadera:-)
Sötnosen!!
SvaraRadera