Det har inte blivit mycket av den varan efter operationen eftersom det gjort för ont på honom och jag har saknat det väldigt mycket.
Att hålla sitt barn i famnen är för oss flesta så vardagligt och självklart att man inte märker hur mycket det betyder både för barnet och mamman.
En så enkel sak har plötsligt blivit värsta grejen - jag håller honom i famnen igen!
Halleluljah!!
Och han somnar så gott där, vilket betyder att han saknat den närheten lika mycket som jag :-)
Han har ju mest legat i vagnen, plastbaljan med hjul eller sängen och kikat upp på Laban-mobilen som hänger i nattlampan.
Jag hoppas lite fortfarande att vi kan åka hem idag, även om han hade ont imorse.
Om han fortfarande har mycket ont kommer han snart börja gråta eftersom det är dags för ny dos morfin.
Håller tummarna..... :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad roligt att du lämnar en kommentar! Tack :-)