Idag när jag skulle hämta Michelle (5år) stod hennes fröken (världens bästa fröken!) och pratade med en pappa av utländsk härkomst.
Diskussionen handlade om huruvida pappans son fick äta gris eller inte. Pappan var aningen upprörd.
- Vi äter inte gris, det står i hans papper!
- Det visste jag faktiskt inte, men jag håller koll på det, jag skriver minus gris här.
- Ja tack, ni får gärna äta gris, men i vår familj gör vi det INTE!
- Okej då vet jag det! Igår åt han nämligen gris och han tyckte det var jättegott och åt massor! :-)
Redan när hon började på meningen "igår" så anade jag vad hon ville säga och tänkte avbryta henne med "tyst min mun får du socker!" men hejdade mig.
Pappan blev INTE glad kan jag säga. Jag gick när jag såg att han blev vit i ansiktet och var just idag jätteglad att jag inte var i hennes kläder ;-)
Oj, kanske inte det smidigaste som hon kunde ha sagt! Hahahaa! Ibland är det bättre att vara tyst och justera misstaget (eller snarare se till att det inte händer igen...).
SvaraRaderaStackars pappan, det måste ha varit så upprörande i hans värld.
Kram
stackars pojken som tyckte d va gott, å inte kommer få äta d igen :-((
SvaraRadera