Jag tänker mycket på hur vi lever vårt liv och mestadels är jag inte helt tillfreds med tillvaron.
Jag har 3 barn, ett fjärde på väg, som jag älskar mer än något annat på denna jord.
Fyra personer som jag försöker vara den bästa mentorn för så att de blir trygga i sig själva, ödmjuka utan att bli trampade på och framgångsrika inom det område de känner sig tillfreds med som vuxna.
Jag begär inte att mina barn blir läkare eller advokater eller ens chefer - men de ska känna sig framgångsrika inom de område de väljer.
Jag är ingen lektant som slänger mig på golvet och leker med dockor och bilar, det måste jag medge, men jag umgås gärna med mina barn och upplever naturens alla mysterier med dem, spelar spel och intresserar mig för vad som rör sig i deras huvuden istället.
Jag är ju trots allt inte deras kompis, man kan finnas till på annat vis också.
Och det är här missnöjet kommer in.
Jag lämnar bort barnen 10 timmar om dagen, 5 dagar i veckan och hoppas innerligt att personalen som ser efter mina barn inte är trötta på sitt jobb och faktiskt finns där för barnen, så som jag som förälder borde finnas.
Det spelar ingen roll hur mycket jag gillar mitt jobb, hur ball, rolig och omtyckt och behövd jag är DÄR.
Jag är där för att jag MÅSTE.
För pengar måste in.
Så när jag av någon blir ombedd att skaffa barnvakt på helgen "så vi kan hitta på nåt" så är min första tanke - ARE YOU FUCKIN KIDDING ME?!
De lämnas bort 50 timmar i veckan och jag tror inte det finns behov för mer bortlämning för att "jag ska få mer tid för mig själv".
Behöver man tid för sig själv så ska man nog inte skaffa barn.
Om det första man tänker på är vem som kan vara barnvakt när man skaffar barn så borde man prova att skaffa hund först, enligt min åsikt.
Säljer man sedan hunden efter ett år så borde man nog avstå från barn ett tag till.
Men så tänker jag, alla är olika.
Jag skaffade inte barn för att någon annan skulle ta hand om dem, ändå är det så jag lever och jag hatar det.
Det finns en tid för egentid när barnen står på egna ben och inte behöver mig lika mycket.
Just nu är det inte så och det är självvalt.
Jag vill vara hemmafru eller liknande.
Inte för att jag är arbetsskygg och lat utan helt enkelt för att barnen är viktigare.
De är vår framtid.
Det var dagens seriösa tankar.
Over and out.