Pedagogisk som få

Häromdagen råkade jag halka in på, och fastna för, ett program som heter Alaska: the last frontier som kort beskrivet handlar om en handfull sk nybyggare som är självförsörjande och odlar alla sina grönsaker och jagar vilt för att få kött.

Just nu håller de på med jakt för fullt för att fylla på förråden så att de klarar överleva den långa vintern.

Igår när jag tittade på det så kom alla tre barnen upp och gjorde mig sällskap då de inte kunde sova.

Just då skulle de slakta kalkoner, men eftersom de inte filmar vare sig blod eller avlivning så ansåg jag att det var ok att barnen också tittade.

Ack så fel man kan ha.

Där kom nybyggarkillen med ett samurajsvärd i högsta hugg och tjoff så var kalkonen huvudlös och sprang iväg med blodet rinnande och vingarna flaxande.

Jahapp och där satt mina barn med ögon stora som tefat och tittade fascinerat på.

Jag förklarade vad som hände så gott jag kunde men gissa vad det stora samtalsämnet vid matbordet blev när jag idag serverade kyckling? ;-)

Liam (9år) körde genast ned huvudet i halslinningen och flaxade med armarna och imiterade den stackars kalkonen och jag måste erkänna att det var svårt att hålla sig för skratt :-)

Aptiten ville dock inte infinna sig efter det (hos mig i alla fall) ;-)

Idag har vi varit hos Fru Johansson och lekt och det var faktiskt skönt med en dag med dåligt väder med lite vila ifrån solen.

Tack för alla omtänksamma tips och kommentarer angående mina utslag, med lite av min mirakelsalva på så är de idag så gott som försvunna :-)