Jag har 3 barn, ett fjärde på väg, som jag älskar mer än något annat på denna jord.
Fyra personer som jag försöker vara den bästa mentorn för så att de blir trygga i sig själva, ödmjuka utan att bli trampade på och framgångsrika inom det område de känner sig tillfreds med som vuxna.
Jag begär inte att mina barn blir läkare eller advokater eller ens chefer - men de ska känna sig framgångsrika inom de område de väljer.
Jag är ingen lektant som slänger mig på golvet och leker med dockor och bilar, det måste jag medge, men jag umgås gärna med mina barn och upplever naturens alla mysterier med dem, spelar spel och intresserar mig för vad som rör sig i deras huvuden istället.
Jag är ju trots allt inte deras kompis, man kan finnas till på annat vis också.
Och det är här missnöjet kommer in.
Jag lämnar bort barnen 10 timmar om dagen, 5 dagar i veckan och hoppas innerligt att personalen som ser efter mina barn inte är trötta på sitt jobb och faktiskt finns där för barnen, så som jag som förälder borde finnas.
Det spelar ingen roll hur mycket jag gillar mitt jobb, hur ball, rolig och omtyckt och behövd jag är DÄR.
Jag är där för att jag MÅSTE.
För pengar måste in.
Så när jag av någon blir ombedd att skaffa barnvakt på helgen "så vi kan hitta på nåt" så är min första tanke - ARE YOU FUCKIN KIDDING ME?!
De lämnas bort 50 timmar i veckan och jag tror inte det finns behov för mer bortlämning för att "jag ska få mer tid för mig själv".
Behöver man tid för sig själv så ska man nog inte skaffa barn.
Om det första man tänker på är vem som kan vara barnvakt när man skaffar barn så borde man prova att skaffa hund först, enligt min åsikt.
Säljer man sedan hunden efter ett år så borde man nog avstå från barn ett tag till.
Men så tänker jag, alla är olika.
Jag skaffade inte barn för att någon annan skulle ta hand om dem, ändå är det så jag lever och jag hatar det.
Det finns en tid för egentid när barnen står på egna ben och inte behöver mig lika mycket.
Just nu är det inte så och det är självvalt.
Jag vill vara hemmafru eller liknande.
Inte för att jag är arbetsskygg och lat utan helt enkelt för att barnen är viktigare.
De är vår framtid.
Det var dagens seriösa tankar.
Over and out.
Känner så väl igen mig i dina tankar. Känner samma sak. Jag har ju "bara" mina generaler varannan vecka dessutom. Och måste lämna bort dom till nån annan. Men jag gör det för att jag måste. Oxå försöker jag fixa kortare dagar, mer fridagar genom att jobba mer den andra veckan o så försöker jag göra så gott jag kan när vi väl har tid ihop. Annars blir jag tokig. Jag har varit tokig. alldeles i början av varannan vecka livet. Innan jag "vande" mig.
SvaraRaderaSå nä. Du är inte bitter. Du är en förbaskat klok mamma! Kram!
Det där var det bästa jag läst på mycket länge! Du får mig att inse att det finns "hopp" även om dagens småbarnsföräldrar.
SvaraRaderaAtt inte alla hävdar sin rätt till "egen tid", det säger sig själv att skaffar man barn ska man vara med dem "så mycket man kan"!!!
Kvalité framför kvantitet är honnörsord!!
Egentid har jag när barnen lagt sig, oavsett om det är fyra timmar eller fyra minuter. Hade jag haft ett sånt stort behov av egentid hade jag varit otroligt självisk om jag ändå skaffade barn för att de ska finnas till hands när JAG vill. Jag älskar att umgås med mina barn (även om inte jag heller är nån lektant), att höra deras tankar och funderingar, se deras personligheter komma fram och få små inblickar i vilka de kommer att bli som vuxna. Jag har aldrig förstått mig på folk som faktiskt längtar efter att bli barnlediga, det är inte naturligt. Naturligt för en förälder är att vilja vara med sitt/sina barn. Jag är ingenting utan mina barn, och det är inget hem när de är borta, då är det bara en lägenhet, hem är det när deras skratt hörs. Det finns en anledning till att jag kallar dem för mina hjärtan, det är svårt att leva utan hjärta.
SvaraRaderaInte för att jag vet hur varken skolsystemet eller dagisverksamheten fungerar i Spanien. Men en sak vet jag. Dom tar med sig barnen ut på kvällarna. SENT på kvällarna. Och hela familjen umgås.
SvaraRaderaHur dom orkar dagen efter vet jag inte, men jag tycker att det är väldigt mysigt att barnen får vara med!
Som sagt. Jag har inte en aning om när dom måste var i skolan/dagis dan efter. Men att barnen inte "skuffas undan", det tycker jag är coolt.
:-)
Ja du!!!! När jag fick mina barn valde jag bort karriär och jobb för att vara som du kallar "hemmafru" ett beslut jag inte ångrar en sekund!!!!! För se bara såååå BRA det blev!!!!! Jag är stolt, glad och nöjd med mitt beslut att jag gav mina barn en bra och fin start på livet!!!!! Puss
SvaraRaderaKloka ord från en klok mamma :-)
SvaraRaderaDet är inte många föräldrar idag som tänker som du. Tyvärr...
SvaraRaderaSå mycket som är sant i det du skriver.
SvaraRaderaDen där "egentiden" får man fullt av när barnen är tonåringar och inte VILL umgås med mamma/pappa utan det bara är ut med kompisar som gäller. Då är det så att man saknar tillsammans-tiden i stället ;-) Var sak har sin tid, när barnen är små så är egentiden nästan obefintlig och det är väl så man vill ha det när man skaffar barn?! Det är ju underbart att umgås med dom men det blir mer och mer på dera villkor ju äldre de blir.
Kram
Jag förstår dig så väl, inte ens nu med de yngsta som 12 åringar är det så självklart att välja bort en kväll hemma med dem för tid på egen hand.
SvaraRaderaDet är så himla mycket värt att få vara med sina barn.
När de blir äldre får man ändå massa egen tid vare sig man vill eller inte.
För då väljer de bort mamma :)