VEM?!
Tankarna far snabbt genom mitt huvud - om det är Bubban (3år) - har hon slagit ut en tand?
Om det är Michelle (7år) - har hon brutit armen? Slagit sig så att hon blöder kraftigt?
Pulsen går upp i slag som inte är normala och stressen och oron slår klorna i mig och målar upp de värsta bilder man kan tänka sig.
Jag är minst en timme hemifrån och önskar mig hemåt snabbare än en anka bajsar.
Så får jag pratat med fritids och får veta att det gäller Michelle som slagit huvudet illa i en dörrkarm och nu har en bula stor som saturnus i pannan, det är bäst jag kommer.
Givetvis slänger jag mig på tåget hem och förbannar ännu en gång att jag måste jobba och vara så långt borta från mitt barn när hon behöver mig.
Blir något förvånad när jag anländer till fritids och hittar mitt rara flickebarn på golvet i full färd att bygga lego med storebror.
Pigg som en mört är hon också när hon glatt hoppar fram till mig och visar skadan i pannan - ett rött streck.
Hon har ingen som helst lust att gå hem så tidigt och ber mig åka tillbaka till jobbet och komma tillbaka när jag ska.
Jaha?
Stressade jag upp mig till tusen för det här?!
Jag lockar hem det skadade barnet med glass och njuter av den extra stunden vi får tillsammans :-)
Trist att bli uppstressad i onödan =(
SvaraRaderaHoppas att bulan lägger sig snart.
Kram
Men nog var det en rejäl bula....
SvaraRaderaDet var nog skönt för henne att få komma hem och vila - trots allt.
Nog blev man uppskrämd och uppjagad av samtal från dagis/fritids även på "min tid".
De målade upp världens katastrof i telefonen och sen visar det sig att sanningen är yttepytteliten prick(typ)
Liiiite roligt !! Du kunde ju ringt...jag skulle "hoppat som en hind i Durotar" och hämtat min prinsessa!!!! Puss
SvaraRaderaFörstår din stress :(
SvaraRaderaNär det gäller ens barn kommer man aldrig sluta oroa sig !!!
Hoppas lilltjejen mår bra och att märket är borta och att ni hade en mysig stund ihop :)
Kram
Usch vad hemskt.
SvaraRaderaMan blir ju så rädd så man inte vet vart man ska ta vägen.
Vi hade en liknade incident i våras och grät faktiskt som ett barn när jag fick höra att leo fallit från en hög höjd och slagit i huvudet och svimmat, jag jobbar ju på fritids och barnen på mitt fritids stog och klappade och tröstade mig när jag grät. Barn är så otroligt fina.
Ja usch, det finns inget värre än att höra "hej, det här är xxx ifrån förslolan."
SvaraRadera