Morgon

Milton (1år) ryckte upp mig i ottan och jag placerade oss i soffan för lite mys.

Knäppte på TVn och fastnade för ett förlossningsprogram.

Efter en stund kom Michelle (9år) upp och tittade tillsammans med mig.

Nyfiket tittade hon på hur de olika kvinnorna hanterade smärtan och frågade om deras olika beteenden och frågade vad som hände i kroppen.

Jag förklarade på ett sätt hon kunde förstå och berättade om mina egna upplevelser under mina 4 förlossningar.

Hon jublade av lycka och upphetsning när bebisarna kom ut och berömde de mammorna som varit lugna och tysta.

Hon verkade förstå att smärtan är otroligt hög och att det var viktigt att hålla sig lugn och sansad och arbeta med smärtan.

Så fantastiska tankar från en nioåring så jag vart alldeles stum! :-)

När programmet var slut sa hon:

- "jag längtar tills jag får en egen bebis! Inte efter att ha så ont, men om man tar det lugnt så verkar det häftigt att uppleva!"

Ja. Precis så. Det häftigaste och mest fantastiska man kan vara med om <3