Hon tackade översvallande när jag löst hennes problem och just för henne i det ögonblicket var jag en ängel sänd från himlen, även om jag faktiskt bara gjorde mitt jobb.
Jag tog mig lite extra tid till att prata med den rara damen och ignorerade den stadigt växande telefonkön.
Hon pratade gott om Let's Dance, hur duktiga de är och hur vackra klänningar de har och hon riktigt längtade till kvällen när programmet ÄNTLIGEN ska sändas :-)
Jag lovade henne att jag också skulle se det och såg framför mig en mysig kväll med godis och täcken i soffan med ungarna.
Men det kunde jag tydligen fetglömma.
Michelle (7år) är iväg på pyjamasparty, Liam (9år) försvann med en kompis och till och med lilla Bubban (2,5år) ratar mitt sällskap och sitter bänkad framför min dator och tittar på Netflix.
Så nu sitter jag här, ensam.
Och ni ser ju hur road jag är av det.....
Förlåt men... hihihi Som det kan bli ibland? Men jag är med dig! Troget! ;)
SvaraRaderaKramen!