Fina, finaste!

Michelle (9år) glömde sin telefon hemma när hon åkte till skolan imorse.

Jag passade på att ögna igenom den lite snabbt, det är svårt att ha koll vad som sägs till vem nuförtiden och jag har förstått att jargongen inte alltid är så vänlig bland vännerna.

Jag är glad att jag nosade igenom den, det jag hittade fick mig att häpna en aning.

Michelles vän M hade skrivit ett sms och frågat "vad tycker du om N"?

Michelle hade svarat "varför frågar du så"?

M var ute efter att tala illa om kompis N och väldigt effektivt motade Michelle "Olle  i grind", så att säga.

Hon hakade inte på och pratade illa.

Jag blev mäkta stolt och ett minne hoppade upp till ytan.

För ungefär ett år sedan frågade Michelle mig "mamma tycker du om mig"?

Min spontana reaktion var att jag ville ta henne i min famn och säga hur mycket jag älskar henne och vilken dumsnut hon är som ens frågar!

Men jag gjorde inte det. Plötsligt ville jag veta grunden till frågan. Rimligt sett borde hon ju VETA att jag älskar henne, men kanske har hon inte uppfattat mina handlingar som kärlek?

Så istället frågade jag "varför frågar du det hjärtat"?

Kan detta ögonblick ha lagt ett frö av detta diplomatiska uppförande hon visade i smset?

Jag hoppas det. Då har jag i alla fall gjort något rätt på vägen.

Fortsätt så, finaste Michelle <3

Få människor är både vackra OCH godhjärtade. Jag hoppas innerligt att du blir en av dessa <3