Jag har inget försvar

Jag kallar fortfarande Milton (1år) för min bebis.

Och idag gick ljuset upp för mig just HUR MYCKET bebis han är för mig.

Jag är totalt oförberedd för att börja jobba och lämna honom ifrån mig!

Idag sa de på dagis "tänk nu på att Milton ska vara UTE imorgon, så ta med hans skor och hans ytterkläder".

Skor?

Jag har inte ens köpt de första skorna till honom än!

Ytterkläder?

Det har han - en fluffig pile'overall som passar att sitta i vagnen och bilen i.

Så efter inskolningen idag vart det sko och overall-jakt!

Första stoppet var butiken Wilda Matilda.

Det var minst sagt utsålt. Helt tomt. Inte en pinal i hela butiken. Igenbommad alltså.

Så det vart en tur till Citygross istället.

Där hittade jag EN overall - den fulaste jag sett, men han MÅSTE ju ha en! Och han verkade faktiskt älska den (se bild nedan) och det är ju huvudsaken.

Skor fanns också.

Hur har jag så totalt kunnat glömma bort sådant här?!

Det är ju för katten FJÄRDE barnet och jag brukar ha välklädda barn då de skolas in på dagis!

Just det, bebis var det ja.... ;-)