Det är inte det roligaste jag vet att sitta med såhär, jag älskar mina barn, men att JOBBA med barn - DET är en helt annan femma!
Nu är jag i alla fall hej och tjenis med alla barnen på avdelningen och de tycker väl mer eller mindre att jag är en av fröknarna nu.
Men imorgon är det dags att lämna det arma barnet HELT i deras händer och försöka gå någon annan stans och göra något.
Jag gruvar mig för det samtidigt som jag tycker att det ska bli skönt.
Jag vet att han kommer bli helt förkrossad, det här är inte alls Miltons grej.
De andra tre barnen har tagit det hela med ro.
Men Milton....
Jag kan knappt gå på toaletten hemma utan att han gråter hjärtskärande :-(
Det känns jobbigt det här....
Men jobba måste jag ju.
Jag tröstar mig med att jag i alla fall bor i Sverige och inte i tex USA, där de lämnar barnen efter några få månader och återgår till arbetet.
Jag har varit hemma över ett år.
Det har varit fint. Men nu är det dags. Även om det skär i själen :-(
Usch ja.. Jag tyckte oxå det var sjukt tungt att börja lämna Mini på dagis. Men på något sätt så vänjer både vi och barnen oss. Vi kan till och med tycka det är ok.
SvaraRaderaKram!