onsdag 2 november 2011

Och plötsligt vart det tyst

Bästaste bästisen har efter långt sökande hittat en man att stanna hos.
Bästaste bästisen som jag spenderat hundratals timmar med att trösta när hjärtat brustit, ha kul med när humöret varit på topp, eller bara lugnt sitta och finnas till när mitt sällskap önskats.

I mitt jobb ingår att vara i mitt esse konstant - jag är den som lättar upp stämningen, jag tjoar, jag ger råd, finns alltid till hands - en outtömlig källa på både inspiration och information.
Och det är inte alltid så lätt, speciellt inte med Den Goda Kollegan som i stort sett dagligen spelar rysk roulette med mitt tålamod. (Mer om honom kommer snart)
Så vissa dagar är jag inte den roligaste på fritiden, men bästaste bästisen har förstått och inte alltid krävt att jag ska vara den balla apan arne hela tiden.

Tills nu - nu när mannen med stort M efter mycket letande funnits.
Då är man inte längre värd det där spontana smset, telefonsamtalet eller besöket.
Det är inte schysst. Det är inte rättvist. Det suger balle helt enkelt.

Hon kommer igen, när Mannen inte är lika kul, rosenröd och piedestalupphöjd längre.
Men då vete fan om jag giter ha så mycket tid att lyssna längre.
För jag är faktiskt ingen Golden Retriver som glatt kommer sättandes så fort man visslar.

9 kommentarer:

  1. Jamen hon är väl nykär och uppslukad av lycka ;) då har man inte hjärna att tänka på sina vänner. Säkert inte medvetet från hennes sida.
    Hoppas hon hör av sig snart ;)

    Tack för dina fina ord/Kramiz

    SvaraRadera
  2. uusshh
    Sånna vänner är inget att ha..har haft flera o det blir inte bättre..

    Kramar till dig..

    Mvh Camilla

    SvaraRadera
  3. Klart du inte är någon slit o släng produkt. Du är människa och vän. Jag skulle varit väldigt rädd om den vännen som ställt upp och alltid funnits där. Vänner är lika viktiga i med- som i motgång och vi behöver alla prata av oss oavsett om vi är lyckliga eller mindre lyckliga.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Hoppas det bara är nyhetens behag och att hon snart är sitt vanliga jag. Men det är jobbigt när någon man varit tajt med träffar någon ny kärlek. Så var det med en kompis men det var bara i början då hon var upp över öronen kär, sen var vi som vanligt igen. Hon och kärleken bor ihop..

    SvaraRadera
  5. Det är förstås inte kul, men i perioder av ens liv blir det lätt så att man inte hörs lika ofta. Jag har en väninna som jag jag känt superlänge, men sedan något år jobbar hon så galet mycket att hon inte hinner något mer än att jobba, ta hand som sina barn och träna. Det kan gå veckor utan att vi hörs och förut hördes vi kanske tre gånger varje vecka. Väldigt tråkigt och jag är faktiskt lite orolig för att hon inte kommer att orka. Så jag tror att många har lite uppåner i sina vänförhållanden av olika skäl.

    Sedan vill man ju inte bli utnyttjad, förstås... Hoppas att ni snart kan hitta en balans!

    SvaraRadera
  6. Usch det är så tråkigt när det blir så....

    SvaraRadera
  7. Man når en gräns när man inte enbart kan finnas till för en annan utan att få någonting tillbaks. En relation handlar alltid om utbyte. Annars är den inget värd.
    Heja dig.

    SvaraRadera
  8. Det är synd och skam när någon gör så mot en. :-(

    SvaraRadera
  9. Känner igen det där...
    Så tråkigt och man har som du säger inte riktigt lust att ta tillbaka vänskapen.

    SvaraRadera

Vad roligt att du lämnar en kommentar! Tack :-)