Frid

Åh vilken sinnesfrid - jag överlevde!
Både priset och dusten med tandläkaren....
Tandläkaren var en trind och humorlös man vid namn Per som bara ville få mig ur stolen så att han kunde komma hem till sin fläskkotlett och bearnaiesås.
Dock så var han väldigt duktig och lätt på handen och har nog hjälpt till ganska mycket i min väg att bli botad från tandläkarskräck.
På sitt eget humorlösa, sakliga lilla vis lät han mig veta att min mamma (!) har tagit väl hand om mina tänder.
Okej Per, jag vill nog faktiskt tala om för dig att jag skött mina tänder själv de senaste 25 åren.
Jag förstår poängen, men det var då ganska långsökt beröm må jag säga.