Måtte det nu vara det sista!

Nu måste jag väl ändå vara klar med städandet i den gamla lägenheten kan jag tycka!

Det har varit många turer med den nu...

Två veckor innan jag skulle lämna nycklarna så började vaktmästaren ringa och fråga när jag tänkte städa och lämna nyckeln. När han ringde för tredje gången i samma ärende vart jag riktigt sur och bad honom sluta tjata. Jag hör av mig när jag städat klart för sjutton!

När städningen väl var gjord ville han att jag omgående skulle lämna nyckeln.

Tillfreds med min städning som jag var gick jag med på detta även om det var en vecka kvar av hyrtiden.

Att städningen var tillfredsställande nog var vi inte överens om och vi kom överens om att jag skulle hämta nyckeln igen hos en granne och städa lite till.

Tillbaks igen - grannen var inte hemma.

En annan granne ringde och sa att hon hade nyckeln.

Vaktmästaren hade lämnat nyckeln till fel hyresgäst!

Tillbaka igen - grannen med nyckeln var inte hemma.

Nu skiter jag i det här.

Men icke då. Jag fick ännu en helg på mig.

Tillbaks igen och denna gången kom vi in. Hurra!

Förväntade mg ett protokoll tjockt som Bibeln med allt detta tjat och bråk, men vart förvånad över hur få punkter det var.

Tvätta fläktfilter.

Damma bakom ett element.

Dammsuga bakom kyl och frys.

Tvätta bakom badkaret.

Torka av ovansidan av en dörrkarm.

That's it?!

Det tog inte många minuter och förhoppningsvis är han nöjd nu!

Jag har underskattat dammvippan

Jag har inte haft en dammvippa i min ägo på säkert 20 år.

Jag har tyckt att de är söta att se på, men hyfsat onödiga ting.

Sopa runt damm som fem minuter senare lägger sig på samma ställe igen - varför ägna sig åt sådant slöseri med tid?

Men nu har jag varit tvungen att införskaffa mig en för att komma åt damm och spindelväv bakom elementen.

För någon vecka sedan provade jag min dammvippa i fönstret.

Dammet for åt alla håll och kanter - en del in i vippan och en del ut i luften och virvlade runt lite.

Idag inspekterade jag fönstret.

Dammet håller sig borta!

Jag har underskattat vipporna :-)

Milton (1år) tyckte också att vippan såg trevlig ut.

Dock var den inte lika mjuk att ha i ansiktet som den såg ut att vara, så han nöjde sig med att snutta på skaftet.

Det gjorde han en bra stund :-)

Dammvippor är bra till mycket ;-)

Samtal med D

Det som är bland det bästa med att vara djurkommunikatör är alla fina känslor som djur kan förmedla :-)

Den här hästen var så himla gullig och fin och jag tyckte om henne på studs!

Hon har blivit kontaktad av djurkommunikatör tidigare och det kändes i samtalet eftersom hon var så öppen och tillmötesgående :-)

Läs om vårt samtal här:

Känner strykningar i pannan, upp och ned, upp och ned. Mycket gos i ansiktet överlag. Hon verkar inte ha något emot att man håller fast huvudet, tvärtom så känns det som om hon självmant sticker fram det. En goshäst liksom, puffar med huvudet.

"Ja, jag ska klappa dig".

Åh, hon känns älskad! Som om någon längtar efter den där stunden i stallet med henne :)

Luktar hon gärna i ansiktet? Jag känner henne komma upp i ansiktet med sin lena mule.

Hon visar ett stall som verkar väl upplyst av avlånga lampor. Boxar i omålat trä och gallerstänger som ligger horisontalt. Känns snyggt och rent här, känns inte gammalt.

Men drar det lite? Känner av öppningar som ligger snett över varandra och gör korsdrag.

Den stora (gröna) porten verkar alltid stå öppen.

Hon litar på den som tar bilden och känner sig glad av den personen.

"Vad ska vi nu hitta på"?

Hon känns ganska liten och helt igenom en supermysig tjej.

D, finns det något du vill säga till din människa?

"Din familj är viktig för dig. Det är den som släpper fram all kreativitet inom dig".

Hur mår du D?

"Jag är väldigt beslutsam! Livet går runt som ett hjul och jag tänker göra mitt bästa för att sköta om mig".

Gör som du tänkt med henne. Lyssna inte på andra. Hon behöver förändring och jag tror du vet vad du vill göra med henne.

Känner att hon saknar någon som varit men inte är kvar... 

Hon skulle behöva stärkas, hon behöver mer mod. Jobba med självförtroendet. Det är den pusselbiten som saknas.

Fredag!

Nu när man varit iväg hela veckan så är det extra skönt med helg!

Det tycker barnen också, som vaknade på strålande humör :-)

Ha en fin dag!

Lilleman lämnad

Jag satt och tryckte en halvtimme extra på dagis innan det kändes okej att gå ifrån Milton (1år).

Grät en skvätt och skämdes inte ens för det. Dock så visade jag inte Milton att jag var ledsen.

Men det svider lite extra denna gången.

Kanske för att Milton fått en jobbig start i livet och varit så mycket sjuk eller så är det helt enkelt bara för att jag vet att han är sista barnet.

Men nyttigt är det nog att sära på oss lite.

Nyttigt för mig i alla fall.

Men inte desto mindre känslomässigt jobbigt....

Hur ska jag orka arbeta?

Det är idag tredje dagen som jag har varit med Milton (1år) på dagis på inskolning.

Det är inte det roligaste jag vet att sitta med såhär, jag älskar mina barn, men att JOBBA med barn - DET är en helt annan femma!

Nu är jag i alla fall hej och tjenis med alla barnen på avdelningen och de tycker väl mer eller mindre att jag är en av fröknarna nu.

Men imorgon är det dags att lämna det arma barnet HELT i deras händer och försöka gå någon annan stans och göra något.

Jag gruvar mig för det samtidigt som jag tycker att det ska bli skönt.

Jag vet att han kommer bli helt förkrossad, det här är inte alls Miltons grej.

De andra tre barnen har tagit det hela med ro.

Men Milton....

Jag kan knappt gå på toaletten hemma utan att han gråter hjärtskärande :-(

Det känns jobbigt det här....

Men jobba måste jag ju.

Jag tröstar mig med att jag i alla fall bor i Sverige och inte i tex USA, där de lämnar barnen efter några få månader och återgår till arbetet.

Jag har varit hemma över ett år.

Det har varit fint. Men nu är det dags. Även om det skär i själen :-(

Jag har inget försvar

Jag kallar fortfarande Milton (1år) för min bebis.

Och idag gick ljuset upp för mig just HUR MYCKET bebis han är för mig.

Jag är totalt oförberedd för att börja jobba och lämna honom ifrån mig!

Idag sa de på dagis "tänk nu på att Milton ska vara UTE imorgon, så ta med hans skor och hans ytterkläder".

Skor?

Jag har inte ens köpt de första skorna till honom än!

Ytterkläder?

Det har han - en fluffig pile'overall som passar att sitta i vagnen och bilen i.

Så efter inskolningen idag vart det sko och overall-jakt!

Första stoppet var butiken Wilda Matilda.

Det var minst sagt utsålt. Helt tomt. Inte en pinal i hela butiken. Igenbommad alltså.

Så det vart en tur till Citygross istället.

Där hittade jag EN overall - den fulaste jag sett, men han MÅSTE ju ha en! Och han verkade faktiskt älska den (se bild nedan) och det är ju huvudsaken.

Skor fanns också.

Hur har jag så totalt kunnat glömma bort sådant här?!

Det är ju för katten FJÄRDE barnet och jag brukar ha välklädda barn då de skolas in på dagis!

Just det, bebis var det ja.... ;-)