söndag 9 december 2012

Vid frukostbordet i det Mallanska hemmet

När vi övriga familjemedlemmar nästan är klara med frukosten så kommer Samboskapet och sätter sig.
Han sträcker sig efter yoghurten och jag ställer fram skål och sked till honom.
Han studerar konsistensen på lättyoghurten och konstaterar "drickyoghurt".
Så häller han upp yoghurten i SKÅLEN och dricker den sedan direkt ur skålen.
Då jag vill ge barnen ett gott bordsskick och nu tycker att han gått lite över gränsen så säger jag:

- Men snälla? Var hittade jag dig någonstans? På gatan, eller?

Samboskapet flinar, ställer ned skålen och säger:

- det gjorde du säkert, för det var väl där du jobbade, höhöhö!

Gaaaaah! Jag HATAR när jag inte får sista ordet! :-)

12 kommentarer:

  1. Haha, sorry men 1-0 till mannen.

    SvaraRadera
  2. Men döjoppigt ju! ;)

    Sv: Det var en god liten latte som hjärtanet var på :)

    SvaraRadera
  3. Hahaha. Den var rolig. Burdus men kul.
    Men visst vill man vinna fajterna. Så grrr på det.

    SvaraRadera
  4. Hahaha!

    Fast jag skulle ha blivit vansinnig. En bortslösad disk! (Jag har ju ingen diskmaskin... ;-) )

    SvaraRadera
  5. HahahaTonen är rå men hjärtlig. Härligt m kvicktänkta människor. Fast jag håller med. Trist o inte vinna fajten... ;)

    Kram

    SvaraRadera
  6. Det var inte snällt av mannen, klart att du ska ha sista ordet.
    Adventskram

    SvaraRadera
  7. Haha, fast lite roligt var det. :) Men jag förstår inte hur han vågar vara så kaxig så nära jul, tomten ser och hör ju allt. :)

    SvaraRadera
  8. Låter som hemma hos oss...ibland säger vi att det är tur ingen hör våra "grova" skämt om och till varandra <3
    Kram

    SvaraRadera
  9. Haha! Livet är hårt..... ;-)
    *fniss*

    SvaraRadera

Vad roligt att du lämnar en kommentar! Tack :-)