lördag 2 juni 2012

Hämnd, ljuva hämnd

Alla överallt i hela världen har någon gång känt sann ilska, vrede som får blodet att koka och hela ens inre att vibrera.
Någon anser sig orättvist behandlad och blir ilsken och mitt i ilskan planeras HÄMNDEN.
"Du ska minsann få igen"........

Hämnden existerar överallt - bland vänner, kriminella, familj, på arbetet och så den värsta sorten: i en parrelation.
Att hämnas på sin partner är det absolut vanligaste och det absolut mest oförståbara.
Vari finner man rim och reson på att hämnas på sin partner?
Personen man säger sig älska blir också personen som du PLANERAR att göra illa på ett eller annat sätt.
"Hen ska minsann få känna hur det känns"........
Då finns det ett par frågor man kan ta och ställa sig först:

* Gjorde hen dig avsiktligt illa?
* Varför finns hen i så fall i ditt liv om hen är så pass elak att hen VILL dig illa?
* Vem av er sätter reglerna på vad som är rätt och fel?

En hämnd i en parrelation är som att ställa sig och kissa i stark motvind - det kommer alltid falla tillbaka på dig själv.
Det blir en ond cirkel där hämnden blir grövre och grövre och man gör varandra mer och mer illa.
Är det kärlek?

Att hämnas på mig faller ganska platt till marken eftersom jag inte är den typen av person som avsiktligt gör något för att få någon annan att må dåligt.
Jag har inget behov att "make my point" på det sättet.
Blir jag "hämnad på" så kommer man självklart känna av en effekt på ett eller annat sätt, men jag betvivlar att det blir den önskade utgången.

Vad vinner man på att hämnas?
Känner man sig starkare om man vet att man AVSIKTLIGT gjort någon annan ledsen eller illa?
Har man då vunnit eller förlorat?

Det man vinner på att hämnas på mig är mitt totala OFÖRSTÅENDE, och det man förlorar - det är mitt FÖRTROENDE.
Du bevisar ju att jag inte kan lita på att du inte i alla lägen vill mitt bästa och förlorar du mitt förtroende så har du också förlorat MIG.

Så vad vann du nu på att "hämnas" på mig?

Handle with care, ppl!

13 kommentarer:

  1. Många kloka frågeställningar från en klok kvinna. Jag blir ganska tagen av ditt inlägg och kommer att fundera på detta under dagen. Jag har ju så mycket tid över till sånt nuförtiden...

    Hoppas att det är som du "bara" tänker högt - att det inte är självupplevt...

    Kram

    SvaraRadera
  2. Mycket kloka ord. Klart man inte vill såra någon med flit?!
    Sen är kanske allt inte svart eller vitt heller. Om någon t.ex. hade våldtagit eller misshandlat mitt barn, så hade jag mitt i vrede och ilska inte haft särskilt långt till att kunna "Ge igen". Vad jag hade fått ut av det? Förmodligen ingenting, men...

    SvaraRadera
  3. Nä, det är bara fjantigt!!

    SvaraRadera
  4. Kissa i lovart!!!!! Inte kul!!! Men fullt möjligt!!!!

    SvaraRadera
  5. Bra ord.

    Att ta tillbaka ett förtroende kan väl i och för sig också göras som en hämndaktion.

    För övrigt hatar jag hämnd så otroligt mycket att jag skulle vilja slå den som kom på det!

    SvaraRadera
  6. Rörande vännen säger som Maria hoppas att du bara tänker högt.
    Är ingen hämndlysten människa själv men om någon avsiktligt sårar mig då har jag (precis som du) inget mer förtroende för den människan.

    Kram

    SvaraRadera
  7. Varför ska man planera och utföra en hämnd, man kan väl prata och lösa ina problem och känslor om något slagit fel? Det går mindre energi på att lösa tråkigheter med munnen på ett vuxet sätt.
    Kramiz

    SvaraRadera
  8. Glömma och förlåta är en mycket mer givande strategi. För alla parter. Hämd är otroligt tärande.

    Tyvärr lever ju inte alla efter detta, en person som tidigare var väldigt nära mig har ägnat de senaste 10 åren åt att hämnas på mig. Att jag inte bryr mig verkar bara sporra honom ännu mer.

    Kram

    SvaraRadera
  9. Så förfärligt det låter. Håller helt med dig om att inget gott kommer hämnden och särskilt inte i en parrelation. Jag tycker du har helt rätt i ditt resonemang.

    Varm kram!

    SvaraRadera
  10. Hämnd för inget bra med sig.
    Kram

    SvaraRadera
  11. Så klok du är. Nä.. Hämnd är inget för mig heller. Jag har nog varit lite hämndlysten förr. Men med åren och tung erfarenhet så vet jag att det är ingen mening. Det blir inte bättre. Jag mår kanske bättre för stunden men i långa loppet är det väldigt beskt. Men, kalla mig småaktig... Jag har en sak jag ska hämnas. Och den ruvar jag på i några år till. När mina pojkar blir tonåringar? Då ska jag väcka dom klockan fem en söndag! Bara för att...

    Kram!

    SvaraRadera
  12. Och jag som skulle hämnas på dig. Jag funderade på att vinna över dig på WF. För EN GÅNGS SKULL!! ;)
    Nä..jag håller med dig. Ingen vinner på hämnd.
    Kram!

    SvaraRadera
  13. Jag är jättelätt att skrämma. Svätt-rädd sådär. Anders brukar skratta åt mig för detta (andra med - jag kan hoppa rätt upp om nån bara säger nåt bakom min rygg...). En gång tänkte jag att han minsann ska få veta hur det känns. Jag sa gonatt och gick ner mot sovrummet. Smet in och gömde mig i pannrummet. Där satt jag och lurpassade en timme eller nåt. När Anders sen gick förbi för att gå och lägga sig så hoppade jag fram med ett illvrål. Jösses vad rädd han blev! Moahahaha!

    Annars brukar jag inte hämnas ;-)

    SvaraRadera

Vad roligt att du lämnar en kommentar! Tack :-)