Idag var en sådan dag och redan på morgonen sökte jag febrilt efter en anledning till att INTE gå till jobbet.
Även när jag tog emot mitt första samtal så kände jag hur det kröp i kroppen på mig och jag ville helt enkelt inte vara där!
Så blev jag inkallad till min gamla arbetsplats - de fattades säljare och jag fick hoppa in och hjälpa till och då var jag färdig att resa mig upp och säga upp mig på stående fot - så illa var det.
Men eftersom samtalen gick och kund efter kund TACKADE mig för att jag ringde (vem TACKAR för att en telefonförsäljare ringer?!) så kändes det liiiite bättre.
Så blev jag återkallad in till min plats på kundtjänst och plötsligt märkte jag att jag kunde hjälpa mina kunder på ett sätt jag inte kunnat tidigare.
När jag fick annat arbete att jämföra med så vart jag åter på plats i himmelriket och älskade mitt jobb!
Denna känsla hade ju aldrig infunnit sig om latmasken och min egen negativa inställning fått styra och jag hade stannat hemma!
Så nu är jag uppriktigt glad att jag tvingade iväg mig till jobbet imorse :-)
Vill man vara lycklig och tillfreds är det bäst att man INTE ger bananer till den onda apan på axeln, utan istället fösa bort den och se hur mycket lättare allting går om man bjuder till lite själv :-)
Vad KONSTIGT!!!! Jag kände på mig "något" så jag var förbi och plingade på i förmiddags!!!!!! Puss
SvaraRadera:)
SvaraRaderaJag vill aldrig gå till jobb, hade hellre varit hemma. Haha! Men vad göra, lön måste man ju ha...
SvaraRaderaTänk att din dag blev så bra trots allt, det lät väldigt positivt
SvaraRaderaKramiz**
En kul upplevelse alltså :-)
SvaraRaderaIbland behöver man se sig om för att uppskatta det man har. Men inte kul att ha en olustkänsla när man ska till jobbet. :) Hoppas tisdagen blir bättre!
SvaraRaderaJag tycker det är svårt att "älska" sitt jobb när solen lyser
SvaraRaderaoch man sitter "inlåst" på ett kontor.
Men alternativet, att inte ha nåt jobb, lockar inte heller.
Jag trivdes bra med mitt jobb när vi bodde i Sverige, men sa upp mitt kontrakt när vi flyttade söderut.
SvaraRaderaEfter ett par månader kontaktade dom mig och ville att jag skulle jobba igen (när man jobbar med datorer spelar det inte så stor roll var man sitter). Jag tackade ja, och jobbade väl i ett drygt år härifrån. Under den tiden matade jag apan med bananer mest hela tiden och ångrade att jag tackat ja...
:-)
Nu trivs jag alldeles utmärkt med mitt jobb som Ama de casa :-D
Härligt! Och himla bra skrivet. kram kram
SvaraRadera