torsdag 23 augusti 2012

Det gnager mig....

En vän till mig träffade för ett par månader sedan en ny kille och är så nykär så att det sprutar ur öronen!
Självklart var jag nyfiken och ville väldigt gärna träffa mannen som gör min vän så upp över öronen förälskad.
Jag var lätt i sinnet när jag fick träffa honom, men min sol gick snart i moln.......
Den här mannen gav mig kalla kårar och jag kunde inte sätta fingret på vad det var.
Hans utstrålning var inte av det varmare slaget, jag fick känslan av att han är/har varit missbrukare och inte drar sig för att dela ut en lavett eller två.
Min vän berättade att "han varit på fel bana FÖRR men nu bytt namn och blivit en helt annan människa".
Min hjärna arbetade för fullt.
Fler kalla kårar framkallades då jag fick se att han prydde sin tidslinje på FB med min väns namn och allt han skriver är kopplat till henne.
Jag älskar dig hit, jag älskar dig dit, jag älskar den familjen vi blivit, titta vilka fina rosor jag givit dig etc,etc......
Giftermål planeras efter en månads sällskap och flytta ihop gjorde de två veckor efter första mötet.
Allt går fort,fort och jag kan inte skaka de mörka molnen ur min himmel.
Så jag tog helt enkelt tag i saken!
Jag nosade upp hans namn och adress och skickade en förfrågan till hans hemkommuns tingsrätt för att se om han hade några domar på sig.
Ett mail kom tillbaka - våldtäkt (2 år sedan), misshandel................ 
Molnen blev nu stora åskmoln av oro för min vän och hennes dotter som är i tidig tonår.

MEN - borde jag berätta or forever hold my silence?
Hon är ju för sjutton LYCKLIG! Och det är hon sååååååååå värd!
Jag riskerar att hon vänder mig ryggen om jag berättar, eftersom jag då är en dålig vän som är ute efter att förstöra.
Men om något händer, och jag har suttit här och vetat hela tiden, hur kommer DET att kännas?
Tänk om jag berättar och INGET händer, hur fel blir inte DET?!

Vojne, vojne, detta är ingen lätt sits.................

13 kommentarer:

  1. Svår situation, man vet inte vad som är bäst - att tiga eller berätta, speciellt inte som din kompis är lycklig.

    Var glad att det inte var du som träffade och blev ihop med denna typ

    SvaraRadera
  2. Oj förstår ditt tänk.
    Börja och fråga henne vad hon vet om honom, om hon vet om domarna ja då kan du inte göra så mycket för då har hon gjort sitt val.
    Om hon är totalt omedveten så tycker jag att du ska tala om det för henne och vad hon än väljer efter det så har du gjort vad du har kunnat.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Nej, för sjutton!! Klart som den att du ska berätta för henne. Är den här mannen "på rätt spår" numera så måste han ju redan ha berättat en hel del! Men våldtäktsdomen är ju bara två år gammal och inte den enda domen. Detta är ju helt klart en våldsam herre och sådant går ju inte bara "över", utan det krävs ett väldigt arbete för en person att bli fri från ett sådant beteende. Din kompis förtjänar att få veta vem hon ger sig i lag med och få chansen att välja själv om hon vill (vågar) fortsätta. Har hon väl "syltat" in sig för mycket, så är det jävligt svårt att ta sig ur det!!

    Det blev visst lite långt det här men jag kan säga som så att jag önskar att jag hade haft en sådan kompis som du, som brydde sig så mycket om mig, för lite drygt 25 år sedan...

    Kram

    SvaraRadera
  4. Har hon dessutom barn...

    SvaraRadera
  5. Oj oj oj oj ... Ja fyyyy fasen vilken svår knipa du är i nu... Men ja jag tycker du ska vara ärlig. Jag tycker att du ska säga precis detta som du nyss skrev här! Hon kanske vänder dej ryggen, men hon kommoer kanske att komma till dej den dagen han visar vilken man han egentligen är...
    Kraaam i massor K

    SvaraRadera
  6. Oh Lord... Det bådar inte gott...
    Alltså, han kan ju förstås ha blivit en bättre människa, jadajada, men det ändrar ju inte vem han varit.
    Det är förstås skitsvårt, men jag håller med Ann-Sofie. Fråga henne vad hon vet om han och berätta på ett "fint" sätt att du bryr dig och att hon inte ska ta det på fel sätt, men att du hade på känn att något inte stog rätt till... Jag tror jag skulle göra det. Annars skulle man ju inte förlåta sig själv sen.
    Och skulle det vara att hon tar illa vid sig, så låt vara. Hon kanske bara behöver tänka över det för att hon blir chockad...
    Ja, jisses, följ ditt hjärta.
    Massa kramar

    SvaraRadera
  7. Jag tycker att du ska berätta.

    Kram

    SvaraRadera
  8. Men fy vilken situation! Genom att berätta kan du riskera att förlora din vän (som antagligen är helt blind av kärlek), men kan man leva med att inte berätta? Visst, han kan ha bättrat sig men jag tror personligen att han man det i sig att slå så kommer man göra det igen om man blir pressad.

    SvaraRadera
  9. Men vad jobbigt... Fy tusan!

    Jag tycker ändå att du ska berätta.

    SvaraRadera
  10. Ojojoj, va svårt. Jag tycker att du ska fråga hur illa det var i hans tidigare liv.
    Kramen

    SvaraRadera
  11. Nämen fan, klart du ska visa henne mailet! Hon kanske blir arg och besviken på dig, meeen, du kanske räddar både henne och dotter från händelser som går att undvika.
    Jag skulle gå på, ha hennes dotter i bakhuvet hela tiden, ung och oförstörd.

    Kramiz

    SvaraRadera
  12. du kan ju göra allt lite "bakvänt" ta lite vän-tid och be henne berätta om "kärlekens" förflutna så får du en bild av vad han faktiskt har berättat för henne.
    men bra låter det INTE !!!

    SvaraRadera
  13. Inte kul alls! Visst måste du berätta, med lite finess...
    Kram!!

    SvaraRadera

Vad roligt att du lämnar en kommentar! Tack :-)