Stängt över julen

Pga familjeproblem.
Återkommer sen.
Kram

Nä......

Jag känner mig inte alls fit for fight men jag måste masa mig till jobbet.
Vi får se hur länge jag håller helt enkelt!
Håll tummarna för att tågen ska gå i tid ;-)

Lilla söt :)

Jag står och river ost till dagens middag och lyssnar på Spotify i telefonen så att jag inte stör barnen när de ser på TV.
Efter en stund kommer Bubban (2år) och visar att hon vill sitta på diskbänken.
Hon tar den ena luren och så lyssnar vi på musik tillsammans.
När Nordmans "vandraren" kommer sliter hon åt sig min lur så att hon har båda och sjunger sedan med i låten bäst hon kan.
Sådana här stunder är verkligen guldkorn i vardagen :-)

Back to life!

Oj, oj, oj vilken pärs det har varit!
Halva ansiktet har varit grymt svullet, jag har inte kunnat äta och till råga på allt elände är jag dunderförkyld och hostar snart upp mina revben.
Men jag lever!
Och någon tandvårdsrädsla syns inte till, för som Gafflan sa, det kan ju inte bli värre än såhär!
Det enda som riktigt svider är att det kommer bli en liten jul, med lite mindre klappar. Men det får vara så i år.
Det går att kompensera på annat sätt.

Idag tvingades jag ut i friska luften och det vackra vinterlandskapet för att följa barnen till skolan.
I dammen badade ankorna lyckligt i den lilla pöl som ännu inte är täckt av is och jag blev stelfrusen av att bara titta på dem!
Jag fattar bara inte hur de kan dyka och plaska runt när det är -20 ute!
Även om dunet täcker deras kropp så borde de ju ändå bli grymt kalla om FOSSINGARNA?!
De har ju inga vinterpjucks på liksom.
De tassar glatt runt barfota i snön, gärna med BLÖTA fötter också.
Naturens under.

Hur gick det då?

Det gick inte galant.
Det gick allt annat än galant.
Tandbiten satt 2 cm ned i tandköttet (visste inte ens att det var så djupt) och var i storlek med ett sesamfrö ungefär.
Tydligen satt den stenhårt också för det tog en och en halv timme att få ut den.
Både jag och tandläkaren höll på att ge upp.
Åtskilliga bedövningssprutor användes och det borrades och det bändes.
När vi var klara såg tandläkaren ut som om han vunnit högsta vinsten på lotto.
Det enda jag såg framför mig var den kommande smärtan och för att inte tala om NOTAN!
Jag kunde bara tänka mig hur hög den skulle bli med tanke på att jag också blivit sydd med 3 stygn.
Det som skulle kostat 800 kostade nu i stället 2700.
Viss skillnad.
Speciellt i juletider.
Och när jag sa att jag inte kunde avvara 2700 just IDAG frågade hon i kassan mig:

- hur tänkte du där då?

Vad är det för fråga?
Svaret blev således:

- jag tänkte mig inte ALLS att tandjäveln skulle strula och behöva OPERERAS ur!
Frågor på det? Bra.

Kärringjävel.

Samtalet jag inte ville ha

Tjugo i ett ligger telefonen på mitt skrivbord på jobbet och vibrerar som en galning.
Displayen visar dolt nummer och tveksamt lyfter jag luren och svarar.
Det är tandläkaren som låter meddela att han rådslagit med käkkirurgen i Lund om huruvida den lilla biten tand som blev kvar när visdomstanden drogs ut ska opereras ut eller inte.
Det ska den.
Den goda nyheten är att min vanliga tandläkare ska ta den.
Eftersom han är överläkare i narkossövning så känner jag mig hyfsat lugn över smärtan.
Den dåliga nyheten är att han inte tidigare gjort ett sådant ingrepp.
Känns ju bra att veta. Inte.
Dessutom är jag hostig och förkyld och hade helst velat krypa ner i sängen.
Mina nerver dansar tango utanpå min kropp och jag kan inte sitta still.
Såret efter den utdragna tanden är nu läkt så först ska han GÖRA ett nytt hål.
Sedan ska han hitta tandningen och rycka loss den från sitt fäste som i stort sett är en stor, fet nerv. Han har gjort ett tidigare försök till detta och då klarade han det inte för att det gjorde för ont.
Hänger ni med på rädslan jag känner?
Jag vill inte vara jag idag.

Vid frukostbordet i det Mallanska hemmet

När vi övriga familjemedlemmar nästan är klara med frukosten så kommer Samboskapet och sätter sig.
Han sträcker sig efter yoghurten och jag ställer fram skål och sked till honom.
Han studerar konsistensen på lättyoghurten och konstaterar "drickyoghurt".
Så häller han upp yoghurten i SKÅLEN och dricker den sedan direkt ur skålen.
Då jag vill ge barnen ett gott bordsskick och nu tycker att han gått lite över gränsen så säger jag:

- Men snälla? Var hittade jag dig någonstans? På gatan, eller?

Samboskapet flinar, ställer ned skålen och säger:

- det gjorde du säkert, för det var väl där du jobbade, höhöhö!

Gaaaaah! Jag HATAR när jag inte får sista ordet! :-)