söndag 7 juli 2013

Lagom förvånad!

- Mamma, titta en FÅGEL!!
- Va? Öh... Vad i hela friden?

Där står jag med nosen intryckt i köttfisken inne på ICA och en livs levande blåmes är väl bland det sista jag förväntade mig att se just där och då.
Men där satt den uppe i taket och tjoade :-)
Och det hade den enligt personalen gjort en hel vecka.
Jodåsåatt.....




Vuxna människor....

Äntligen, äntligen dök solen upp idag och spred härlig värme, så idag packades den Mallanska familjen in i bilen och åkte till sjön :-)
Liam (9år) letade musslor och flickorna plaskade och lekte i vattnet.
När det var dags att åka hem så såg jag att en av våra spadar lånades av en liten flicka och då jag ville ha tillbaka spaden gömde flickans mamma den bakom ryggen, för den ville hon tydligen ha.
Var så god, ta den, den kostade fyra kronor.....
På vägen tillbaka till vår plats gick jag förbi en tjej i 30-årsåldern som skulle göra sig lite rolig på min bekostnad och lät höra nöff-nöff-ljud.
Grisljud till mig?
Varför?
Jag har en liten, rund gravidmage - jag är inte fet.
Vuxna människor alltså......
Men förutom detta så hade vi väldigt mysigt :-)



fredag 5 juli 2013

Milde himmel..

Fredag kväll, ungarna sitter uppmysta i soffan och kollar på film.
En håller på att somna.
Lugn och ro råder.
Så plötsligt händer något!
TVn blir alldeles svart och tyst och ungarna går från 0-200 på en bråkdels sekund och innan jag vet ordet av kastas filtar omkring och tre dårar står och hoppar och skriker i soffan.
Min gravid-trötta hjärna hänger inte alls med och förvirrat tittar jag ut genom fönstret och förväntar mig att se stora bombplan och soldater utanför.
Men det är inte krig, bara TVn som för tillfället lagt av och gett mina barn stora arabspelet.
Efter en halvtimme kommer TVn igång igen och ordningen återställs.
Nu myser vi återigen framför en spännande film :-)
Mitt bultande hjärta slår som det ska igen och nu skrattar jag lite åt den totala katastrof som just var här :-)



Orosmoment

Strax innan midsommar var jag på sjukhuset och lämnade prover för CUB-test där de kan se kromosomavvikelser och bedöma risk om barnet jag bär kan ha Downs syndrom.
Klart att tankarna började snurra och så småningom bygga upp en oro...
Tänk om?
Vad gör vi då?
Jag blev lovad svar innan midsommar, men ingen hörde av sig.
Frågade min barnmorska, men hon hade inte heller hört något.
Varför lät svaret vänta på sig? 
Mer oro....
Fick ett missat samtal igår, dolt nummer, och hann inte svara.
På natten fick jag mail ifrån min barnmorska som undrade om sjukhuset verkligen hade rätt nr?
Det frågade hon ju sist jag var där och skrev ned rätt nr!
Lite mer oro....
Men så kom samtalet idag och beskedet var: bedömd risk 1:20000.
Mycket liten risk alltså :-)
PHEW!

torsdag 4 juli 2013

Vafalls?!

Mössa?
Mitt i sommaren?!
Har den Mallanska familjen fått SPADER?!
Nej, vi har fått löss.
För hundrafemtioelfte gången, dock var det längesedan sist.
Men det är lugnt, jag är expert på löss nu, så det här får vi bort på ett kick ;-)



Barnens hus

Idag övergav jag hastigt och lustigt Samboskap och barn för lite kvalitetstid med kompis T och en tripp till hennes favoritaffär Barnens hus.
Här hittar man vagnar, leksaker, stolar, mammakläder och mycket annat och det var över hela taget en riktigt trevlig affär med bra priser :-)
Bra priser på barngrejor gillar vi!
Jag hade min egna lilla guide därinne, lille Kevin (5år) och jag hittade mammabyxor, pennor och våtservetter.
Jag håller hårt i plånboken nu eftersom vi åker på semester nästa vecka ;-)



I natt jag drömde.....

På marknaden igår fanns det ett stånd med olika vackra blommor.
Bland annat hade de ett väldigt gulligt citronträd som jag fotade i all hast bara, men trädet påverkade mig nog mer än så eftersom jag även drömde om det i natt :-)

I drömmen bodde vi i ett avlägset, varmt land och det första jag minns är att jag blickade upp mot vårt lilla vita hus som låg vackert på en kulle, inramat av berg och grönska.
Solen värmde min bruna hud utan att vara för varm - den spred ett mjukt sken över vår lilla stuga och jag kisade bort mot de 30-tal citronträd som växte vilt på vår tomt.
Sakta började jag gå mot dem och njöt när den solvarma, lena jorden kittlade mina tår för varje steg jag tog.
Vinden tog försiktigt tag i de smått böjda bladen i träden och fick dem att prassla försiktigt, som om de förtroget viskade till varandra.
En svag doft av citroner fyllde mina näsborrar och jag slöt ögonen och böjde huvudet smått bakåt för att dra ytterligare ett djupt andetag och fylla hela mitt inre med den ljuvliga doften.
Jag log av välbehag och då jag öppnade ögonen såg jag barnen rida en liten vit ponny på slätten nedanför.
Vinden svepte med sig deras lyckliga skratt och en hund hördes skälla exalterat även om jag inte kunde se den i det höga gräset.
Ett avlägset brummande fångade min uppmärksamhet och på den lilla dammiga jordvägen kom Samboskapet skumpandes i sin traktor och några rovfåglar cirklade ovanför honom och protesterade högljutt åt ljuden från den gamla röda traktorn......

Här slutade min behagliga dröm :-)
Jag försökte somna om och drömma vidare i den, men det gick inte :-(
Tänk vad ett litet citronträd kan sätta igång i det undermedvetna! :-)