Fredag!

Den här veckan har varit seeeg som sirap, men nu är det äntligen fredag!
En lätt huvudvärk har varit mitt sällskap under natten och hänger fortfarande kvar.
Trodde den skulle släppa eftersom vi har sovmorgon, men nej.

Det är så mysigt att laga mat........

.........med två hjälpredor i köket :-)

I can fix that!

Jag vet inte om jag ska köpa de svarta eller de röda skorna......

Ah, what the hell - jag tar en av var!!

Vad folk säger på sina telefonsvarare

Det allra vanligaste meddelandet som folk har på sina telefonsvarare är ju "hej du har kommit till ......, jag kan inte ta ditt samtal just nu men lämna gärna namn och nummer så ringer jag upp dig sedan".

Det är ju också det mest normala att säga.
Sedan finns det de som vill sticka ut lite extra, som den telefonsvararen jag hörde nu precis :

- "Abonnenten du söker har SEX för tillfället och kan inte svara, var god försök senare".

Säger ni något roligt på era telesvar? :-)

Denna dagen började så bra!

Klockan ringde tidigt, tidigt och jag fick nästan bokstavligen sparka mig själv ur sängen imorse.
Fattar inte vad denna plötsliga trötthet kommer ifrån, men jag läser i era bloggar att ni också känner såhär.
Upp kom jag i alla fall, efter en häckspark eller två, och efter en kopp kaffe och lite musik hade jag minsann kommit igång ordentligt och dessutom piggat upp ungarna rejält också!

Så, vid gott mod stod jag tidigare än tuppen och väntade på tåget, som var försenat, men jag kom i tid ändå.

Väl på jobbet så är det högljudd diskussion över att någon anställt tydligen bajsat på golvet (WFT?!?!!) igår eftermiddag.
Dessvärre hade jag gått hem för dagen då och missade allt det roliga.
Jag mailade dock ut till mina kolleger i ledningen att sådant här inte fick hända ostraffat och att jag hoppas att de tog tag i saken och gjort något åt det.
Det hade de inte och nu suras det på mig på alla håll och kanter.
PFFT! Kanske jag borde åka hem till dem och bajsa på deras golv - de tycker tydligen det är helt OK.

Skönt att det snart är helg ;-)

Och plötsligt vart det tyst

Bästaste bästisen har efter långt sökande hittat en man att stanna hos.
Bästaste bästisen som jag spenderat hundratals timmar med att trösta när hjärtat brustit, ha kul med när humöret varit på topp, eller bara lugnt sitta och finnas till när mitt sällskap önskats.

I mitt jobb ingår att vara i mitt esse konstant - jag är den som lättar upp stämningen, jag tjoar, jag ger råd, finns alltid till hands - en outtömlig källa på både inspiration och information.
Och det är inte alltid så lätt, speciellt inte med Den Goda Kollegan som i stort sett dagligen spelar rysk roulette med mitt tålamod. (Mer om honom kommer snart)
Så vissa dagar är jag inte den roligaste på fritiden, men bästaste bästisen har förstått och inte alltid krävt att jag ska vara den balla apan arne hela tiden.

Tills nu - nu när mannen med stort M efter mycket letande funnits.
Då är man inte längre värd det där spontana smset, telefonsamtalet eller besöket.
Det är inte schysst. Det är inte rättvist. Det suger balle helt enkelt.

Hon kommer igen, när Mannen inte är lika kul, rosenröd och piedestalupphöjd längre.
Men då vete fan om jag giter ha så mycket tid att lyssna längre.
För jag är faktiskt ingen Golden Retriver som glatt kommer sättandes så fort man visslar.

Åh vad jag önskar dygnet hade fler timmar!

Jag är så sugen på att sy, men jag hinner aldrig :-(
Hade jag haft tid, hade jag sytt dessa (fast i andra färger)

Någon som kan skaffa fler timmar till dygnet?