Jag blev lite impad själv faktiskt

På vägen hem idag gick vi som vanligt förbi träden med äpplen som vi alltid brukar plocka.
Idag såg jag dock att fler än vi plockar äpplen där och jag kunde bara nå ETT.
Men alla barnen ville ju ha så jag lyfte upp Liam (8år) i hopp om att nå fler.
Oturligt nog nådde Liam bara ETT han också så kvar blev en väldigt besviken Bubban (2år) som var äpplelös.
Som den rättvisa mamman jag är så gjorde jag ett halvhjärtat försök att klättra upp i trädet - utan vidare framgång.
Jag började känna mig lite fånig där jag stod och jagade ett sista äpple och misstänkte att någon någonstans stod och tjuvkikade på den äpple-jagande mamman och fick sig ett gott skratt.
Då fick jag en ide'!
Jag kunde ju ta ett markliggande,äckligt äpple och kasta på de fina lite högre upp för att se om jag kunde få ner ett!
Sagt och gjort, ett äpple plockades upp och jag halvskrattade högt åt min inbillade publik som ju måste se vad blondinen med de tre barnen var i färd med och roat ställer sig och tänker "nu får vi se hur det här går då, hehehe"

Jag siktar, kastar och åh! Mitt i prick!!!
Bubbans fina äpple faller mot marken och jag hinner till och med fånga det i luften.
Min inbillade publik försvinner besviket och jag går iväg med högburet huvud och känner mig omåttligt stolt ;-)