Det gnager mig....

En vän till mig träffade för ett par månader sedan en ny kille och är så nykär så att det sprutar ur öronen!
Självklart var jag nyfiken och ville väldigt gärna träffa mannen som gör min vän så upp över öronen förälskad.
Jag var lätt i sinnet när jag fick träffa honom, men min sol gick snart i moln.......
Den här mannen gav mig kalla kårar och jag kunde inte sätta fingret på vad det var.
Hans utstrålning var inte av det varmare slaget, jag fick känslan av att han är/har varit missbrukare och inte drar sig för att dela ut en lavett eller två.
Min vän berättade att "han varit på fel bana FÖRR men nu bytt namn och blivit en helt annan människa".
Min hjärna arbetade för fullt.
Fler kalla kårar framkallades då jag fick se att han prydde sin tidslinje på FB med min väns namn och allt han skriver är kopplat till henne.
Jag älskar dig hit, jag älskar dig dit, jag älskar den familjen vi blivit, titta vilka fina rosor jag givit dig etc,etc......
Giftermål planeras efter en månads sällskap och flytta ihop gjorde de två veckor efter första mötet.
Allt går fort,fort och jag kan inte skaka de mörka molnen ur min himmel.
Så jag tog helt enkelt tag i saken!
Jag nosade upp hans namn och adress och skickade en förfrågan till hans hemkommuns tingsrätt för att se om han hade några domar på sig.
Ett mail kom tillbaka - våldtäkt (2 år sedan), misshandel................ 
Molnen blev nu stora åskmoln av oro för min vän och hennes dotter som är i tidig tonår.

MEN - borde jag berätta or forever hold my silence?
Hon är ju för sjutton LYCKLIG! Och det är hon sååååååååå värd!
Jag riskerar att hon vänder mig ryggen om jag berättar, eftersom jag då är en dålig vän som är ute efter att förstöra.
Men om något händer, och jag har suttit här och vetat hela tiden, hur kommer DET att kännas?
Tänk om jag berättar och INGET händer, hur fel blir inte DET?!

Vojne, vojne, detta är ingen lätt sits.................