Jag skulle ha blivit läkare

Det är lustigt att gå till läkare nu för tiden.
På vår vårdcentral är de så veliga och man får en känsla av att de inte är riktiga läkare utan bara någon förbipasserande som vill skoja till det och slängt på sig en vit rock.
Så här gick diskussionen när jag skulle få antibiotika till mina tjejer idag:

- Så den lilla har fått svinkoppor?
- Ja och den mellersta, ja båda flickorna.
Läkaren studerar flickornas ansikten som nu är fulla med koppor och säger:
- Hur vet du att det är svinkoppor?
- För att jag öppnade ögonen och tittade på dem?
- Det kan ju vara myggbett.
Jag drar försiktigt upp Bubbans (2år) tröja och visar hennes mage och höft där det ser ut som om någon gått bärsärk på den lilla kroppen med en osthyvel och lämnat stora hudlösa fläckar efter sig.
- Ja om detta skulle vara myggbett så är myggen ovanligt aggressiva i år..........
- Ja, det verkar ju vara som om hon fått svinkoppor.........

Läkaren viftar med handen att jag kan klä på den lilla igen och tittar sedan på Michelle (6år) vars näsa vid detta laget är skinnflådd av elaka svinkoppor.
Så frågar hon:

- Vad tycker du att vi ska göra nu då?
- Ge antibiotika?
- Det finns receptfria salvor på apoteket och kläder och handdukar ska tvättas varje dag så går de bort på en vecka.
- Jag har redan gjort allt det där och kopporna har blivit fler på en vecka. De behöver antibiotika.
- Vad väger den lilla?
- Jag vet inte vad någon av dem väger nu längre.

Läkaren ser ut som ett levande frågetecken.

- Nä jag vet faktiskt inte vad de väger, jag har andra hobbies än att väga mina barn.
- Jaha. Då skriver vi ut antibiotika till den lilla.
- Och den stora.
- Varför då?
- För att hon också har svinkoppor? De kommer ju bara smitta varandra och skicka runt det. Så blir vi aldrig av med det.
- Ja så blir det nog.

Vad hände med läkare från förr som satte diagnos och sedan beordrade en att ta medicinen de ordinerade?!