Vaknade kl 6 av att Bubban (2år) var ledsen och ensam i sin säng och gick ned för att hämta upp henne i vår säng.
Efter lite gos så frågar jag om hon vill ha lite välling eftersom hon inte visar några tecken på att vilja somna om.
När vällingen är förtärd somnar det lilla barnet lyckligt i vår säng och jag ligger ett tag och njuter av hennes doft och lyssnar på hennes andetag och pussar henne lätt på kinden och pannan.
Allt är väldigt rofyllt och mysigt tills jag inser att jag inte kan SOMNA OM!
Plötsligt är det inte så mysigt längre utan jag ligger bara och stör mig.
Och nu är klockan halv åtta så jag kan väl lika bra sluta vrida på mig och kliva upp......
Hög igenkänningsfaktor. Här vaknade lilltrollet 05:45, febrig och eländig. Fick lite panodil, somnade om vid 06.30 och då var jag klarvaken... Suck.
SvaraRaderaSv. Maten var helt ok bara och många ursäkter framfördes.
Kram
Jag har aldrig kunnat somna om så välkommen till min verklighet (man blir riktigt irriterad ibland) ;)
SvaraRaderaDet där med att inte kunna somna om har jag aldrig lyckats med...
SvaraRadera:-)
Så tryggt och gosigt det ser ut!
SvaraRaderaDet är så underbart mysigt att ha de små nära i sängen...ibland ;) Själv har jag alltid någon som kommer tassande o kryper upp under natten :) Visst stör det nattsömnen, men jag kommer grina ihjäl mig den dagen de är så stora så ingen av dem vill sova bredvid mig =)
SvaraRadera