torsdag 5 mars 2015

Lilleman lämnad

Jag satt och tryckte en halvtimme extra på dagis innan det kändes okej att gå ifrån Milton (1år).
Grät en skvätt och skämdes inte ens för det. Dock så visade jag inte Milton att jag var ledsen.
Men det svider lite extra denna gången.
Kanske för att Milton fått en jobbig start i livet och varit så mycket sjuk eller så är det helt enkelt bara för att jag vet att han är sista barnet.
Men nyttigt är det nog att sära på oss lite.
Nyttigt för mig i alla fall.
Men inte desto mindre känslomässigt jobbigt....

1 kommentar:

  1. Det kommer att bli hur bra som helst!
    Man har en speciell kärlek till varje barn. Och separationsångest är väl ett sunt inslag i anknytningen tycker jag!
    Kram.

    SvaraRadera

Vad roligt att du lämnar en kommentar! Tack :-)