En låååång dag

När Michelle (nu 7år) var i runt två-årsåldern så fick hon en urinvägsinfektion som bar sig så illa åt att den smög sig upp i njurarna och ställde till ett smärre helvete.
Jag var inlagd med henne på sjukhus en längre period och efter det följdes minst ett halvår medicinering.
Efter ytterligare ett halvår var det dags för efterkontroll av njurarna för att se att allt stod rätt till, vilket det gjorde vid den tidpunkten.
Nu är emellertid läkarna oroade igen, så idag har vi tillbringat dagen på sjukhus för att kartlägga Michelles njurfunktion.
Detta innebär att man sprutar in ett radioaktivt spårämne i armen och tre timmar senare tar man röntgenbilder som läkaren kan roa sig med att studera och förhoppningsvis inte hitta något fel på.
Men RADIOAKTIVT spårämne?!
Bara spårämne förvisso, men det låter ju ruskigt ändå.
Kanske blir hela det lilla barnet självlysande om natten nu då ;-)

Bedövningssalva kletades på på alla möjliga och omöjliga ställen och sedan fick vi vänta en timme medan salvan bedövade huden inför sticket.
Den timmen spenderade vi på sjukhuset med att sitta och fika.
Sedan sprutades det RADIOAKTIVA spårämnet in i armen och sedan hade vi tre timmar att försöka slå ihjäl innan det var dags att ta bilder.
De tillbringade vi med att besöka mitt jobb, vilket var väldigt uppskattat, både av vår personal och det lilla barnet.
Eftersom jag jobbar till stor del med barnböcker så har vi gott om saker att läsa och pilla med för ett eventuellt barn på besök :-)
Och det är ju alltid spännande att se vad mamma eller pappa jobbar med :-)
Hela dagen gick som en dans, Michelle var superduktig, men tiden kändes ändå superlång.
Vi har totalt åkt sex bussar idag OCH två tåg.
Spännande för Michelle - urtrist för mig, men jag höll masken ;-)
Enda fördelen med denna dagen har varit att ha det mellersta barnet HELT för mig själv HELA DAGEN :-)
Ljuvligt!