När hjärtat brister...

Igår var det "alla brustna hjärtans dag" och det missade jag helt, såg det nu på morgonen på en annan blogg.
Jag är dålig på sådana dagar och just "brustna hjärtans dag" tycker jag inte är sådär roligt att "fira".
Vad ska man göra då liksom? Kontakta Pelle eller Kalle som fick hjärtat att brista -94 och säga "hörru Pelle, du knäckte mig totalt den där sommaren - har du lust att komma på middag och fira lite"?! Nä, det låter ju fånigt...

Men även jag har fått brustet hjärta och det var då ingen fantastisk upplevelse som jag vill känna igen...
På den tiden var jag hejdlöst svartsjuk och trodde nog att svartsjukan på något vis skulle förhindra denna typen av händelser.
Jag certifierade mig till Tarotmästare då och på min partner var Dam i Svärd ett ständigt återkommande kort.
Jag vågade inte riktigt lita på korten, och frågade honom om det.
Han blånekade - givetvis.
Det visade sig senare att den historia korten visat mig var den rätta.
Maktlöshet, ångest och tårar i massor fyllde mitt liv och jag tvingades sjukskriva mig från mitt arbete.

Än idag kan jag inte arbeta med just den tarotleken.
Damen i svärd hånler mot mig och sticker mig i ögonen med sitt svärd - även om allt sedan länge är dött och begravet.
Men där och då lärde jag mig faktiskt en viktig sak - att det kvittar HUR svartsjuk och kontrollerande man är, så KAN man inte hindra det som är menat ska hända.
Jag har inte varit svartsjuk sedan dess.
Inget ont som inte för något gott med sig!

Ha en bra dag allihop :-)