Chefen över vår IT-avdelning är en synnerligen murrig typ, vi kan kalla honom Nilsson, som de flesta aktar sig lite för och trippar lite på tå för.
Han är sådan som får en att göra en inre honör när man passerar honom i korridoren och behöver man hans hjälp eller behöva ställa en fråga till honom är man kallsvettig och darrig i flera timmar innan.
Nilsson är nämligen lite för smart för sitt eget bästa och när Gud delade ut charm till människorna så höll Nilsson upp dörren för resten av oss och missade således hela den biten.
Nilssons motto är "Alla andra är idioter, det är bara jag som är normal" och han behandlar således hela sin omvärld som om den vore efterbliven.
I morse så slog det mig att min onda tandläkare är en Nilsson.
Inte att han heter Nilsson, men att han är samma grundtyp som vår Nilsson på jobbet.
Jag som var helt förbi av trötthet blev genast klarvaken.
Jag har låtit NILSSON MEKA MED MINA TÄNDER!!!!
Jag ska nog vara glad att jag kom undan med livet i behåll :-)
Det är tråkigt med Nilssonar. Vi har tyvärr mer än en på mitt jobb....
SvaraRaderaÅh, dessa NIlssons! :P
SvaraRaderaFy fasen för dessa Nillson.. De finns alldeles för många av den sorten:-(
SvaraRaderaKram K
På tok för mycket Nilssons här i världen! Jag hade en sån chef för några år sedan, en pappas pojk, som fick chefsposten i föselsedagspresent av sin far eftersom han inte lyckades behålla något annat jobb. Därmed ansåg han sig vara guds gåva till de anställda och vi var verkligen hans undersåtar. Att sätta en sån att basa över 140 anställda är ju dömt att misslyckas och i dag, 6 år senare är det bara en handfull av mina forna arbetskamrater som är kvar...
SvaraRaderaKram