Förvirring på morgonkvisten

När jag kom till jobbet idag så noterade jag direkt att någon vänlig själ skaffat mig en ny dator och installerat den till mig.
Lite nya saker piggar alltid upp, så ivrigt satte jag mig tillrätta för att komma igång med dagens uppgifter.
Det första hindret som stoppade mig var naturligtvis inloggningen som jag snabbt klurade ut och glatt kikade vidare i mitt nya arbetsredskap.
Då upptäcker jag att jag inte har en aaaaaning om var jag ska hitta mina excelark som jag använder för att dokumentera de anställdas närvaro.
Lite panik kände jag allt eftersom tiden började rinna ifrån mig och jag var inte på jobbet igår.
Tänk om mina ark försvunnit för gott och jag nu måste sätta mig och skapa nya?
Huuuuu, det hade tagit flera dagar!
Sedan upptäcker jag att jag inte kan logga in på vår interna msn - mitt redskap för att få en snabb överblick över vilka som är på jobbet så att jag slipper springa igenom alla fyra avdelningarna och räkna huvuden.
Paniken växer även om det är lätt att installera en ny.
Jag upptäcker ytterligare tre saker som fattas och som är nödvändiga för mitt dagliga arbete.

- Juuuuuuuuuuulia!!!!!!! Vrålar jag och min kollega kommer rusande och ser uppskrämd ut då hon kommer in till mig.

- Jag hittar inte mina ark - jag hittar INGENTING!!!!!! Hur ska jag hinna?!?!

Med ett par enkla knapptryck visar hon och fixar var jag ska hitta allt. När hon väl visar är det så självklart att jag känner mig som en åsna.

- Teknikens under Mallan, det är inte din starka sida va? säger hon skämtsamt.

Hon är 23 år. När jag var 23 år hade jag heller aldrig några problem med tekniska prylar - nya som gamla.  Jag inser att jag håller på att bli en sådan mamma som behöver hjälp av sina ungar för att få igång den nya dvdn, eller den nya mobilen etc... Hädanefter kommer jag aldrig köpa nytt!