Den ståndaktige tennsoldaten

Jag har ståndaktigt hållit fast vid att jag inte behöver gå till tandläkaren.
Ilningar och smärta i munnen är sådant som säkert går över är den allmänna Mallanska åsikten.
Fast nu gör det ju inte det och nu sitter jag här och har så ont i munnen att ögonen dragit ihop sig till små grisögon.

Varför vägrar jag så konsekvent att gå till tandis kanske man undrar då?
Jo, för det första så är min mun alldeles för liten för att någon ska kunna köra in en gummiförsedd hand där och förvänta sig att se någonting.
För det andra så är alla deras redskap gjorda av metall och är vassa och kalla och avsedda att döda med.
För det tredje så finns det INGET som tandläkaren tar sig till som INTE gör ont.

Ni kan säkert läsa mellan raderna och förstå att jag är LIVRÄDD för tandläkaren.
Men jag har en tid dit IDAG.
Fram tills dess förtärs alla dagens måltider i kopp.
Kanske även efteråt. Om jag överlever.