I och med att jag fått eget kontor så sitter jag nu vägg i vägg med den som är anställningsansvarig på vårt företag.
Genom dörren mellan våra rum så kan jag höra delar av anställningsintervjuer och det sitter ständigt en sökande i soffan utanför mitt kontor och skruvar oroligt på sig i väntan på att få komma in i "heta" stolen.
Detta har fått mig att tänka på min egen, första intervju som jag var på när jag var 18 år.
Jag hade precis gått ut gymnasiet och gick en kort jobbsökarkurs över sommaren.
Där skämtades det friskt om att man kunde bli ordentligt "grillad" av inte bara en, utan två på intervjun.
Och precis detta var var som hände mig på min allra första intervju.
Jag kommer in i ett litet rum som till hälften fylls upp av två kulmagade, barska män.
Jag ler, de ler inte tillbaka.
De synar mig uppifrån och ned och ser besvärade ut.
Den ena frågar något och innan jag hinner svara, så har den andra redan ställt sin fråga.
Så håller de på i en HALVTIMME.
Inte ett enda leende kunde de kosta på sig under tiden heller och de hade uppenbarligen ingen humor.
Det hela var fruktansvärt och jag var skakis i två dagar efteråt.
Men jag fick jobbet.
Och såg mina arbetsgivare le EN ENDA gång under de två år jag jobbade där. Lyckliga killar det där.
Har var era första anställningsintervjuer?
Jag har bara hunnit med en riktig anställningsintervju (räknar inte de timanställningar jag sökt) och berättade omgående att jag var gravid "blir det nåt problem?". Haha, men jag fick jobbet.
SvaraRaderaSka bli kul att gå på anställningsintervjuer som lärare om några år.
Jag var 14 år när jag gick på min första anställningsintervju. Den varade i ca 30 sekunder och bestod av frågan: " Du hettar väl ente på nåra dömheter?" och mitt svar: "Näe, dä vet du la!"
SvaraRaderaArbetsgivaren? Jo det var min morfar som ville att jag skulle börja jobba i hans gatukök i Mariestad.
Jag hade min första intervju i vintras. Och det var banne mig inte det roligaste jag har gjort. Kände mig verkligen uttittad, utfrågad och konstig. Och sen svara på alla dessa frågor, bläää. Hoppas jag aldrig mer behöver genomgå det ;)
SvaraRaderaKramiz och ha en fin em/kväll
Jag kommer inte så mycket ihåg av första intervjun. Men jag fick jobbet i alla fall. När jag kom dit och skulle börja så skulle jag skriva på anställningspapprena. Där stod det att jag hade fått en "tillsvidareanställning".
SvaraRadera- Vaddå tills vidare? klagade jag. Jag trodde det här var en FAST tjänst???
Haha! Dom skrattade så dom låg under bordet nästan.
Jag tyckte att "tills vidare" lät ungefär som "tills vi hittar nåt bättre..." :-D